Kategoriarkiv: Recensioner

Liza Marklund – Lyckliga gatan/recension

Postat av

Liza Marklund: Lyckliga gatan (Piratförlaget) Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.

916420359XLiza Marklunds nya roman heter Lyckliga gatan och handlar om en kvinna, Nora, som flyr sitt hem. Hennes man, riskkapitalisten och före detta riksdagsmannen Ingemar Lerberg, blir svårt torterad av någon som vill veta vart Nora tagit vägen, men mannen kan inte svara eftersom han inte vet.

Samtidigt börjar ett näthat sprida sig mot journalisten Annika Bengtzons chef, Anders Schyman. För många år sedan gjorde han en prisbelönt dokumentär om en kvinna som svindlade och rymde fältet med kappan full av sedlar i specialsydda fickor. Nu påstår signaturen Sanningens Ljus att han ljugit, och att kvinnan i själva verket är död och aldrig rymde.

Bengtzons bittre före detta make ansluter sig till näthatarna och känner sig för en stund riktigt upprymd, medan han odlar sin avsky för Annika, som svek honom så totalt när hon flyttade ihop med hans chef, och funderar på hur han ska kunna undvika att visa sig ute under sommaren med sin amputerade hand.

Liza Marklund är effektiv i sitt sätt att skriva, men det hon har att berätta är snabbt bortglömt. Det är som om hon inte själv är riktigt engagerad, att hon går lite på autopilot. Jag hittar inget djup någonstans, alla karaktärer rör sig på ytan och det hela blir en högst ordinär thriller av det slag som det finns alldeles för många av. Och det övervåld som beskrivs i tortyrscenerna förstärker bara känslan av att Liza Marklund på allvar är trött på sin snokande reporter, och tar till spekulativt våld på samma sätt som amerikanska thrillerförfattare gör när de går på tomgång.

Och slutet? Vart tog det egentligen vägen?

För den som är intresserad av att läsa om vart tidningsbranschen är på väg är boken läsvärd. För alla andra krävs annan motivation.

Kristina Appelqvist – De blå damerna/Recension

Postat av

Kristina Appelqvist – De blå damerna (Pocketförlaget)

9187319594Den fjärde och avslutande delen i Kristina Appelqvists deckarserie om universitetsrektorn Emma Lundgren och hennes man, kriminalkommissarie Filip Alexandersson, utspelar sig i konstvärlden. Som vanligt är handlingen förlagd till Skövde, dit världens blickar vänder sig då en av Vincent van Goghs berömda tavlor, Det gula huset, stjäls. Att konsthallen lyckats få låna några av van Goghs målningar från museet i Amsterdam är naturligtvis märkligt men ges en förklaring som möjligen inte är fullt trovärdig men ändå lite roande.

Läsaren vet från början vem som är skyldig till konststölden. Men när konsttjuvarna kliver in i hissen efter kuppen gör de en makaber upptäckt. Chefredaktören för en av dagstidningarna i Skövde har skjutits till döds.

Den mördade visar sig vara medlem i ett hemligt sällskap, De blå damerna. Det är en vänförening som bildades på Kreta för tjugo år sedan, av fyra unga kvinnor som lovade att stötta och peppa varandra hela livet. Har mordet något med sällskapet att göra? Eller med konstkuppen?

De blå damerna är en klassisk pusseldeckare i samma tradition som Maria Lang. Det är trivsamt, inte speciellt våldsamt och ibland tvingas man blunda för en del felaktigheter i texten. Den fjärde romanen är den bästa, men trots det har författaren bestämt sig för att avsluta serien och påbörja en annan. Och det är kanske inte så dumt: att ständigt tvingas placera Emma i centrum blir till slut en smula krystat.

Börjlind – Den tredje rösten/recension

Postat av

Cilla och Rolf Börjlind: Den tredje rösten (Norstedts) Recensionen även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter

9113053124Cilla och Rolf Börjlind är tillbaka med andra delen i sin serie om Tom Stilton och Olivia Rönning. Titeln, Den tredje rösten, är själva nyckeln till gåtans lösning och får därför inte sin förklaring förrän i slutet av boken.

En tid har gått sedan upplösningen av de våldsamma händelserna i förra boken, Springfloden. Olivia har varit i Mexiko för att söka sina rötter, och när hon återvänder till Stockholm har hon bestämt sig för att lägga polisyrket på hyllan och i stället läsa konstvetenskap.

Den före detta polisen Tom Stilton har lämnat det hårda livet som uteliggare och hyr rum på en pråm, hos Luna, en kvinna med en märklig tatuering på armen.

Olivia och Tom talar inte med varandra, eftersom Olivia anser att han svikit henne. Men då den här serien handlar om dem blir de naturligtvis tvungna att till slut återuppta kontakten.

De två brott som sker ser inte ut att ha något samband. En tulltjänsteman hittas hängd i sin villa i Stockholm – en kvinna påträffas styckad och nergrävd i ett strövområde i Marseille.

Olivia blir ofrivilligt inblandad i det första brottet, där det som först ser ut som ett självmord i själva verket är mord. Och Tom hamnar, tillsammans med en nära vän till den styckade kvinnan, i Marseille.

Börjlindarna har åter skrivit en rapp berättelse, väl förankrad i det aktuella nyhetsflödet. Såväl illa skötta äldreboenden som Lundsberg (fast där kunde författarna naturligtvis inte känna till den senaste händelseutvecklingen) är viktiga delar i den intrikata intrigen.

Karaktärerna är tillräckligt intressanta för att man ska vilja veta mer om dem, och författarna är smarta nog att ge små bitar men inte hela sanningen på en gång. Här finns mer att hämta. Språket är korthugget och effektivt, inte märkvärdigt på något vis men inte heller undermåligt. Eftersom författarparet är manusförfattare är det inte svårt att se boken som tv-serie, och så lär det också bli.

Låt oss bara hoppas att den påbörjade serien inte med tiden blir lika urvattnad som Beck, utan hellre i stil med Graven och Morden, som paret också står som manusförfattare till. Än så länge ser det bra ut.