Grand final i skojarbranschen – recension

9174292811I morse låg jag kvar i sängen när jag vaknat. Jag hade några sidor kvar i Kerstin Ekmans roman Grand final i skojarbranschen, och eftersom jag inte kunde sova och inte ville gå upp passade jag på att läsa ut den.

Den handlar, som många säkert redan vet, om två kvinnor, Lillemor och Babba. Lillemor är en känd och hyllad författare och akademiledamot medan den fula klumpiga Babba lever en sorts skuggliv. Men vad nästan ingen vet är att det är Babba som skriver de böcker som gjort Lillemor berömd och respekterad. Deras bedrägeri har pågått sedan de var unga, och hela tiden har det varit på Babbas initiativ. I en utseendefixerad värld vet hon att hon inte skulle ha haft en chans att få ett bokkontrakt, men med Lillemor som frontfigur är det en helt annan sak.

En dag dyker det upp ett manus på förlaget. Det skrämmer slag på både förläggare och Lillemor. Hon smugglar med sig manuset och ägnar några dagar åt att läsa och minnas. Manuset är Babbas uppgörelse, hennes hämnd, hennes avslöjande om bedrägeriet. Och berättelsen om deras liv.

Jag har varken läst allt eller hälften av Kerstin Ekmans produktion, men när den här boken kom ut fick jag verkligen lust att läsa den. Nu blev det äntligen av, och det är jag glad för. Den består av flera lager, flera sätt för betraktaren att ta till sig berättelsen. Och några glimrande ögonblick som väcker tankar och ger förklaring. Vem är vinnare och vem är förlorare i det alltmer absurda spel de två kvinnorna spelar? Finns det offer? Och finns det förövare?

Två parallella kvinnoliv under mer än femtio år – med livslögner och kärlekar, drömmar och besvikelser. Det ryms mycket på de knappt 400 sidorna i boken.

Tv-titt: Sveriges mästerkock

Bilden lånad av TV4

Bilden lånad av TV4

Under många år var jag tv-krönikör. Först varannan vecka för Hallandsposten, därefter var tredje för Hallandspostens och Hallands Nyheters gemensamma helgbilaga H. Sedan årsskiftet är krönikorna nerlagda, vilket innebär att jag mer eller mindre har slutat titta på tv. I stället väljer jag Netflix och HBO Nordic, den förra för alla brittiska tv-serier, den senare för alla amerikanska kvalitetsserier.

Men somliga program fortsätter jag att följa på tv. Sveriges mästerkock, TV 4:s succéprogram, är ett av dem. Det känns som om programmet alltid funnits, men det var faktiskt bara tredje säsongen som avslutades i går kväll.

Hittills är det bara kvinnliga vinnare. I år var i alla fall en man med i finalen, men Carl Bodin Svensk föll på sin dessert. Eller rättare sagt, han föll för att domarna tyckte att Jennie Walldén genomgående var bättre. Jag har inga som helst belägg för det jag skriver här, men jag tycker att det hela verkar väldigt uppgjort på förhand.

I det sista momentet fick finalisterna laga tre rätter som juryn skulle poängbedöma. De smakade, pratade och gjorde små noteringar i sina block. Vad de skrev för siffror fick vi inte se förrän senare. Finalen var väldigt jämn. Jennie tog ledningen med en poäng efter första utmaningen, Carl utjämnade efter smaktestet (det enda där jag hade slagit dem utan minsta problem – de skulle identifiera färska kryddor, och eftersom jag har haft kryddgård sedan jag var tretton år behövde jag bara se libstickebladen för att pricka rätt) så allt avgjordes i den avslutande trerättersutmaningen.

Båda två fick genomgående sjuor, åttor och nior av juryn. När den allra sista poängen skulle delas ut var Carl tvungen att kamma hem en sjua för att hamna lika med Jennie. Han hade gjort en dessert med bland annat chokladdrömmar och en creme av vit choklad. Det var således upplagt för minst likaläge, eftersom Jennie fått kritik för sin vita chokladmousse, som smakade för mycket ägg.

Men vad är det för siffra Leif Mannerström håller upp? En sexa. Den enda sexa som delades ut i finalen. Och Jennie stod därmed som segrare. Hon var en värdig vinnare, men nog såg det ut som om juryn kommit överens i förväg, och för att skapa lite spänning dribblade de hit och dit med siffrorna. Det gäller att skapa bra tv, till varje pris.

Sedan skulle jag bli mycket förvånad om inte Carl Bodin Svensk för göra en kokbok, han också. Han vann trots allt kokboksutmaningen i ett tidigare program.

Marcoeffekten – Jussi Adler-Olsen

Jag har börjat läsa Jussi Adler-Olsens nya roman, Marcoeffekten. Den är redan efter några sidor (har läst drygt 100 sidor) så spännande att jag funderar på att hoppa över vissa kapitel. Det är få författare som har hans förmåga att skapa outhärdlig spänning. Den ende jag i hastigheten kommer på är Deon Meyer. Men eftersom jag ska recensera boken blir jag nog tvungen att läsa vartenda kapitel och stå ut med spänningen. Hur ska det gå för unge Marco nu när han hans förföljare har lokaliserat honom och tagit hans mobil? Otäckt!9100132225