Kategoriarkiv: Recensioner

Elementary – Sherlock drar till USA

Postat av

MV5BNTAwMTExNTM4N15BMl5BanBnXkFtZTcwOTkwOTgxOA@@._V1_SX214_I morgon börjar en ny serie i TV4, Elementary. Den handlar om Sherlock Holmes, som flyr London och slår sig ner i New York. Eftersom han har problem med droger skickar hans pappa någon som ska vaka över honom, nämligen dr Joan Watson.

Alltså, jag älskar BBC-serien Sherlock, med Benedict Cumberbatch i titelrollen. Jag älskar att den utspelar sig i nutid, att den är så smart, så snygg, så vansinnigt bra!

Därför har jag i grunden ingenting emot ett försök att etablera mästerdetektiven i dagens USA. Men efter att ha sett första avsnittet är jag skeptisk. Visserligen tycker jag att det är trevligt med en kvinnlig sidekick, men jag ser inte serien som något som har med Sherlock Holmes att göra. Fast jag är beredd att ge den ett par avsnitt till innan jag dömer, och eftersom jag såg en otextad version och kan ha missat en och annan nyans när dialogen var som snabbast, ska jag se första avsnittet igen.

Om jag är mer eller mindre likgiltig till Elementary är jag betydligt mer kallsinnig till filmerna om Sherlock Holmes, med Robert Downey Jr som en mycket fysisk actionhjälte. Jag såg första filmen på bio, den andra försökte jag se på tv men misslyckades. Den var helt enkelt för trist.

Sherlock Holmes har många färdigheter, men han är ingen actionhjälte och ska inte heller vara en sådan. Filmbranschen har tillräckligt många actionfigurer, utan att göra våld på en av världslitteraturens intressantaste karaktärer och klä av honom allt utom hans namn.

Förresten läste jag att den tredje säsongen av Sherlock är på gång att spelas in. Åh, vad jag längtar!

 

Gösta Unefäldt: Den röda nyckeln – recension

Postat av

9170297096Gösta Unefäldt: Den röda nyckeln (Tre Böcker)

Jag har alltid gillat serien om poliserna i Strömstad, och när SVT för ett (eller några?) år sedan reprissände en av tv-serierna som är baserade på Gösta Unefäldts böcker, blev jag förvånad över hur pass bra den fortfarande var. Alla poliserna i serien är väl utmejslade och när jag läser böckerna har jag en tydlig bild av hur de ser ut, direkt hämtad från tv-serien.

Men mycket vatten har flutit under broarna och det är ett bra tag sedan Gustav Jörgensson var polischef. I Den röda nyckeln är det Pernilla Bitén som är utredningsledare och hennes man, Bo Kronborg (tyvärr felstavat i baksidestexten), som är chef.

Första delen av Den röda nyckeln följer rättegången mot Leonard Petersson, som står åtalad för mord på sin hustru. Det tar lång tid innan poliserna på allvar träder in i handlingen och för ett tag undrar jag vart författaren är på väg.

Intrigen har en del svagheter. När lösningen ligger på bordet påstås att det bara fanns en enda person som kunde ha utfört mordet. Det är inte sant. Men jag vill inte närmare gå in vad jag menar, för att inte förstöra spänningen.

Ett minus är att inlagan är så slarvigt satt. Allra värst är ett fall där det överst på en sida finns ett ensamt ord, så kallad horunge, följt av en blankrad och nytt stycke. Sådant gör ont i en grafikersjäl och borde få förlaget att skämmas.

Jag har aldrig varit i Strömstad, men böckerna får mig ändå att känna mig hemma där. Det är trivsam läsning, långt från våldsromantik, och med ett stort mått humor och några vassa slängar mot politiska beslut. Sådant piggar alltid upp.

Ett tag hade jag ambitionen att samla hela serien och läsa dem i rätt ordning, men när jag kollar i bokhyllan upptäcker jag att det fattas alldeles för många. Unefäldt har skrivit femton böcker om Strömstadspoliserna och jag har bara fem. Så jag plockar raskt ut två stycken som stått i hyllan och väntat på sällskap. Där ska de minsann inte behöva stå olästa så länge till.

 

PD James – När döden kom till Pemberley/recension

Postat av

9146223029P D James: När döden kom till Pemberley Översättning: Ulla Danielsson (W&W)

Jag köpte boken till mig själv i julklapp, men hann inte börja läsa förrän juldagarna var över. Men den som väntar på något gott … Jag är mycket förtjust i P D James, och djupt imponerad över att hon, sin ålder till trots, är så knivskarp. Hennes fasa inför den här boken var att den, och hon, skulle uppfattas som gaggig. Det är den inte.

P D James är, förutom att vara en briljant deckarförfattare, även känd som Jane Austen-kännare, så att kombinera de två världarna är egentligen ganska naturligt. Själv har jag inte lärt känna Jane Austen så mycket genom böckerna, men däremot sett det mesta av vad som gjorts i olika tv- och filmversioner.

I den här boken står, som titeln antyder, Mr Darcy och hans hustru Elizabeth i centrum. Det är kvällen före lady Annes bal när Elizabeths yngre syster Lydia kommer farande i en vagn och hysteriskt skriker att hennes älskade man, Wickham, är mördad.

En kropp hittas mycket riktigt i skogen och därmed har döden kommit till Pemberley.

Själva kriminalgåtan är, i sanningens namn, inte speciellt märkvärdig. P D James har gjort vad hon har kunnat för att skapa spänning, men i och med att handlingen mestadels utspelar sig i rättegångssalen finns naturliga begränsningar.

Då tycker jag att det är roligare att få författarens version av vad som hänt efter att Darcy och Elizabeth gifte sig. Och allra mest uppskattar jag att P D James plockat in karaktärer från Jane Austens olika romaner. Sådana blinkningar till läsarna gillar jag.

Romanen bjuder på trevlig underhållning och det tycker jag är gott nog.