Kategoriarkiv: Recensioner

Dubbelexponering utan skärpa

Postat av

Recensionen har varit publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.

Suzanna Dilber: Dubbelexponering (Forum)

Två kvinnor, två män. En startbild, sjutton scener och en slutbild. Det är komponenterna i Suzanna Dilbergs debutroman ”Dubbelexponering”. Den handlar om kärlek och otrohet, om svek, sorg och självbedrägeri.

I den ena exponeringen hittar vi en kvinna som av en väninna får veta att hennes man är otrogen. När hon konfronterar honom kommer den verkliga chocken: mannen har träffat en annan, mycket yngre, kvinna i tre år.

I den andra exponeringen framträder en kvinna som är älskarinna åt en man som aldrig kan ge besked om han tänker lämna sin familj för att satsa på deras förhållande. Hon vet att de älskar varandra, så pass känner hon honom. Men räcker det? Flera gånger försöker hon förgäves göra sig fri, men det behövs inte mer än ett telefonsamtal förrän hon är fast igen.

Den bedragna kvinnan i första exponeringen lämnar sin man och flyttar till Gotland under några månader för att göra en omstart, få tid att tänka och återhämta sig från mannens svek.

Vi får växelvis följa de båda kvinnorna och som läsare väntar jag på att exponeringarna någon gång ska gå ihop, bilda en fullständig bild. Visserligen anar jag ett slumpmässigt möte redan i den första scenen, men det måste väl komma något mer. Vad finns det annars för anledning att skriva på det här sättet, bygga en roman så?

Suzanna Dilber väljer att inte ge några svar. Eller åtminstone att lämna svaren hängande i luften, som tvätt på ett sträck mellan två träd på Gotland.

Jag föredrar avsnitten om den bedragna kvinnan, det finns en rörelse i skildringen av kvinnan som flyttar till Gotland och hamnar i ett fult smutsigt hus på en leråker vid en årstid som inte är smickrande för ”Öyn”. Avsnitten av kvinnan som är älskarinna är svagare. Beskrivningen av hennes känslor blir aldrig mer än just beskrivningar. Hon känner mycket, vassa stick i magen, hjärtat som far runt i kroppen. Men det blir bara ord och själv känner jag ingenting annat än trötthet. Jag saknar gestaltning och dialog.

Det finns drabbande scener i boken, små utsnitt av livet som lägger sig direkt på huden. Då ser jag skickligheten hos författaren, lyhördheten, iakttagelseförmågan. Men allt för mycket blir transportsträckor som jag snabbt passerar.

Så riktigt hela vägen når inte Suzanna Dilber med sin debut. Kanske gör hon det nästa gång?

Att recensera/uppdaterad

Postat av

Jag har recenserat litteratur för Hallandsposten sedan mitten av åttiotalet och kan konstatera att mycket har hänt de här åren. Under några år skrev jag om nästan alla svenska debutanter, nu är det bara ett fåtal debutanter som får några recensioner överhuvudtaget. Antalet debutanter har mångdubblats samtidigt som intresset har minskat. Trist men sant. Och det gäller naturligtvis inte enbart ”min” tidning, de stora tidningarna har minskat sina recensioner mycket mer än de små.

Tidigare skickade i princip alla förlag recensionsexemplar till redaktionerna, nu är det vanligt att recensenter i stället beställer vilka böcker de vill skriva om. På sätt och vis är det bra, då blir inte överflödet fullt så tydligt på kulturredaktionens hyllor, även om det fortfarande kommer många obeställda böcker, och de flesta lämnas åt sitt öde.

En trist sak som jag upptäckt de senaste åren är att det där med beställningar inte alltid fungerar. Böckerna kommer inte, trots att de beställts i god tid och på korrekt sätt. Teknikstrul, får man ibland som förklaring när man beställer en gång till, ibland hjälper det inte att beställa igen – böckerna dyker helt enkelt inte upp.

Och då frågar jag mig om det verkligen är så ointressant för ett förlag att få sina romaner recenserade av landsortstidningar. Jag har hört att det oftare anses stjälpa än hjälpa en bok att ha ett citat från en landsortsrecension på omslaget, men jag vet inte om det är sant. I så fall har jag sänkt en och annan bok, och det har verkligen inte varit min mening. Knappast förlagets heller, skulle jag tro.

Alldeles nyligen hände det igen. Beställningen gjordes tidigt men boken dök inte upp. Jag gjorde en ny beställning, fick boken och konstaterade att jag skulle hinna läsa den före första recensionsdag. Nå, så blir det inte. På följesedeln stod: Nyhet! Ny f-recdag är 12 mars. Jag fick boken 15 mars. Det känns inte längre lika angeläget att läsa snabbt och effektivt.

Sedan vore det förstås bra att kolla en extra gång innan man argar sig. Recensionsdagen är INTE flyttad. Det är bara jag som har svårt att läsa datumnotering.

När skuggorna får liv

Postat av

Recension av Helene Turstens nya deckare. Texten har tidigare varit publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.

Helene Tursten: I skydd av skuggorna (Pirat)

I Norge är det tradition att dra till fjälls under påskhelgen med väskan fullastad av deckare. Här i Sverige är vi antagligen hellre ute i trädgården, eller, om vi trots allt drar till fjälls, kanske i baren på en after ski.

Piratförlaget gör i alla fall sitt bästa för att hålla liv i påskdeckartraditionen. I år är det Helene Turstens I skydd av skuggorna som får bära titeln Årets påskdeckare. Som vanligt står kriminalinspektör Irene Huss och hennes familj i fokus. Maken Krister, kock till yrket, har nyligen tagit över en restaurang, paret har lämnat sitt hus och flyttat till en lägenhet i Göteborgs innerstad, döttrarna artar sig väl och tillvaron kan knappt vara ljusare.

Men så börjar skuggorna röra på sig och allt förändras.

Det börjar med att ett pizzabud blir vittne till hur en brinnande man stapplar ut ur ett hus i Göteborgs övergivna hamnkvarter och dör inför ögonen på honom. Byggnaden har tillhört ett av stadens kriminella gäng och polisen befarar att ett krig mellan de olika grupperingarna är under uppsegling.

Familjen Huss firar att Krister blivit restaurangägare. Men glädjen förbyts i fasa när en bomb under familjens bil detonerar utanför restaurangen. Bomben är av samma typ som de kriminella gängen använder. Är det ett misstag, eller är bomben verkligen avsedd för Krister och hans familj? Varför, i så fall? Krister tiger, men Irene anar att han döljer någonting.

Snart står det klart att familjen svävar i livsfara. Och att det finns en läcka i den innersta kretsen hos polisen.

Helene Turstens  deckare är otäckt aktuell. Vad händer när vanliga människor hamnar i vägen för de kriminella gängen, när de hamnar i skuld och tvingas se sina drömmar gå upp i rök?

Ofta känns det krystat när huvudpersonen dras in i själva mordintrigen och blir delaktig på ett personligt plan. Men den här gången fungerar det väldigt bra. Just restaurangbranschen ligger väl till när det handlar om exempelvis beskyddarverksamhet.

Medan jag läser undrar jag hur Irene ska kunna rädda sin familj, och jag kan inte i förväg lista ut lösningen, ser den inte komma förrän den uppenbarar sig. Möjligen en aning lättköpt, med facit i hand, men jag tycker ändå att Tursten lyckas övertyga.

I skydd av skuggorna är en utmärkt deckare att ta med sig på en eventuell fjälltur. Eller läsa hemma i favoritfåtöljen.