Det var rena turen att jag hamnade framför tv:n i början av veckan. Jag hade tittat på nyheterna klockan 18 och inte hunnit stänga av när Luftslott eller drömslott började. Jag vill minnas att jag sett programmet förut, och först trodde jag att det var ett nytt par som givit sig i kast med det hopplösa företaget att renovera en gigantisk herrgård. Men det visade sig vara en fortsättning på familjen Beeny–Swifts kamp för Rise Hall. Förra omgången avslutades i ett bröllop i herrgården, men sedan dess har det mest varit trubbel med myndigheterna. Renoveringen fortskrider trots allt, och paret hoppas så småningom få tillstånd att ha olika evenemang där.

Jag gillar inredningsprogram och jag tycker om att se människor tänja på gränserna och göra saker som till en början verkar omöjliga. Eller bara obegripliga. Som i den norska serien Där ingen skulle tro att någon kunde bo, där människor ger upp sitt bekväma liv i staden för att bo nära naturen. Helst så långt bort från civilisationen som möjligt.

Det Beeny–Swift håller på med är i stort sett omöjligt. Herrgården har 97 rum och är full av mögel, trämask och en massa annat elände. Ändå fortsätter de envetet och med gott humör att renovera och inreda. Jag vet inte hur många tagningar som måste till för att få dem att le varje gång ett projekt är på väg att gå i stöpet, men deras entusiasm är smittande.

Själv var jag med om att renovera mitt lilla hus för fjorton år sedan och det var tillräckligt påfrestande, både fysiskt och för ekonomin. Ändå har jag bara tre rum och en veranda och jag misstänker att hela huset skulle få plats i sällskapsrummet i Rise Hall.

Att programmets speaker är Jim Carter (Mr Carson från Downton Abbey) är naturligtvis ett extra litet plus.