Det sitter en liten teknikdjävul på min axel och flinar elakt åt mig.

Först gick teven sönder. Motvilligt köpte jag en ny. Den installerade sig själv medan jag tittade på. Dvd:n fungerade ihop med teven, digitalboxen likaså. Förälskelsen var ett faktum. Så gick digitalboxen sönder. Jag kom hem med en ny.

Jag följde instruktionerna, åtminstone i början. När jag inte fick det att fungera började jag flytta runt sladdar och kontakter, testade överallt där det fanns en möjlighet att trycka in en sladd. Det tog en och en halv timme innan teven och boxen fick kontakt och då var båda så förstummade att det inte kom något ljud ur dem.

Jag fortsatte att rycka och trycka i alla sladdar och i någon av alla de där sladdarna satt ljudet. Sedan försvann signalen och bilden och sedan kom den fram igen. Men tidigare fungerade teven utan digitalbox, och det gör den inte nu, vilket gör att förälskelsen har gått över och bytts i förakt.

Tekniken och jag, alltså. Jag avskyr verkligen teknik. Förr eller senare får jag vad det nu är att fungera, men jag har aldrig någon aning om hur jag bar mig åt, vilket innebär att jag aldrig kan lära mig hur jag ska göra.

I nästa liv ska jag vara analog.