I dag verkar det som om förkylningen inte längre finner något nöje i att bråka med mig. Det innebär att jag i förmiddags begav mig av för att köpa tomatplantor. Jag fick tag i tre stycken, två busktomater och en växthusvariant som jag tror heter Hamlet, och i värsta fall kan innebära att alla dör i slutet. En paprikaplanta fick också följa med hem. Förhoppningsvis fortsätter den att vara paprika även när det kommer frukter. Förra årets paprikaplanta visade sig vara en chili.
Jag har inte vårstädat växthuset än, men jag satte ändå in de omplanterade tomaterna och paprikan och hoppas få kraft och ork att städa exempelvis i morgon.
Däremot klippte jag gräset för första gången i vår. Gräsmattan ser förfärlig ut, som alltid den här tiden på året. Det är bara maskrosorna som frodas.
För att inte åka på samma bakslag som i går, då febern kom tillbaka med förnyad kraft, beslöt jag mig för att vila resten av dagen.
Och läsa ut Leif GW Perssons berättelse om hans klassresa, Gustavs grabb. Jag återkommer till den när jag hunnit smälta den, vill bara helt kort rekommendera den till alla som ännu inte läst den.
En mugg te, frukt och mandel och en bra bok. Då är livet helt okej. Och jag har inte ens behövt nässpray i dag.
Tack för boktips.
Jag kan trösta dig med att vår gräsmatta på landet inte är någon gräsmatta. Alls. Det är en knögglig mossmatta, utan maskrosor. När jag går på den sjunker min fot ner en halv decimeter.
Det är svårt med gräsmattor. Ett år strödde jag ut järnsulfat och det gjorde mossan svart och död, men den var svart hela sommaren så då var det nästan bättre när den var mossgrön.
Jag är så elak att jag skrattade högt åt järnsulfatet :-). Svart hela sommaren haha. Håller med om att det då är bättre med mossa.