Jag har drabbats av temporär energibrist. Jag skriver temporär, eftersom jag utgår från att energin kommer tillbaka. Bara inte just nu, just här. Jag är så trött, så trött. Behöver nog stå på ett ben och vila en stund (ungefär som en höna).
Tidigare i veckan var det sol ett par dagar och då vistades jag en del i mitt lilla växthus. Där samlade jag på mig lite energi, men när gråvädret var tillbaka sipprade energin ut och försvann. Jag försöker tänka tillbaka på stunderna i växthuset. Att kliva in där och mötas av nära trettiogradig värme och en svag doft av hyacint, det är en kick som heter duga.
Ett par gånger har jag tagit min tekopp och en tidning och fikat i växthuset. Och så har jag planterat om pelargonskott, sått basilika, luktärter och salvia. Samt satt potatis. Varje år grämer det mig att bönderna på Bjärehalvön skördar potatis så tidigt. Nu ger jag dem en match. Sex potatisar med små knubbiga groddar har jag lagt ner i två stora svarta hinkar. I början av maj räknar jag med att kunna skörda.
Men då måste solen tränga igenom molnen så att det blir varmt i växthuset igen. Då kanske min energi kommer tillbaka också.
Jag hoppas verkligen att din energibrist är temporär, kan känna igen den! Och även om solen lyser med sin frånvaro (vilket konstigt uttryck) så är jag avundsjuk på ditt växthus – jag har börjat plantera om pelargoner, men potatis i maj vore verkligen något att se fram emot. Ha en fin fredag – och njut av det du kan! Kram Margareta
Det är verkligen härligt med ett litet växthus. Jag var helt ointresserad av att ha ett sådant tills för ett år sedan, då jag såg en bild med ett växthus som hade sin fjärde vägg mot ett hus. Ja, tänkte jag, ett sådant vill jag ha.
Energibrist är inte så roligt, men antagligen är det kroppens och hjärnans sätt att tala om att den behöver vila. I annat fall skulle det väl bära rätt in i den berömda väggen. Men jag skulle behöva lära mig att inte lägga tid och kraft på sådant som inte går att påverka – det stjäl sannerligen energi.