Fionnuala Kearney: Du, jag och alla andra
Översättning: Annika Sundberg
Massolit förlag

Beth och Adam har varit gifta i tjugo år när Adam förstör allt genom att ha en affär med en yngre kvinna. Beth slänger ut honom och i stället för att försöka få henne tillbaka fortsätter han att träffa den nya kvinnan, trots att han inte alls är kär. Men de har ju så fantastiskt bra sex.

Ganska snart inser dock Adam att gräset inte är grönare på andra sidan staketet. Men då är det för sent. Eller? Beth har samlat ihop spillrorna av det liv som inte blev vad hon hade tänkt sig, hon är på väg att slå igenom i Hollywood som låtskrivare och så småningom kanske hon även kommer att våga träffa andra män.

Och ändå – är hon verkligen färdig med Adam? Är det inte honom och det liv hon hade med honom som hon egentligen vill ha?

Hemligheter och lögner är tacksamt att bygga romanintriger på och här uppdagas de bit för bit på ett sätt som inte är helt väntat.

Du, jag och alla andra är Fionnuala Kearneys debutroman. Den är läsvärd, främst för att den speglar historien ur både Adams och Beths perspektiv och därmed inte tar ställning för någon. Vartannat kapitel berättas av Beth, vartannat av Adam. Det finns också en del att känna igen sig i. Som det här med ”den inre sabotören”, den som lite föraktfullt talar om för dig att du är helt fel ute, att du absolut inte klarar av det där, att du helt enkelt ska hålla dig på mattan. En kusin till Jante, kanske. Beth blir av sin terapeut beordrad att ge den inre sabotören ett namn, och se till att besegra den.

Stundtals är romanen rolig, stundtals är den nästan smärtsam; den är målad i blandade nyanser med stråk av svärta, även om grundtonen trots allt drar åt rosa.