I går var jag tillbaka på jobbet efter fem veckors semester. De flesta sommarvikarier har slutat, ordinarie personal är på plats igen. Alldeles i början av sommaren gjordes beställningarna av höstens recensionsböcker. Det började illa med de två första: ingen av dem dök upp. Den ena efterlyste jag via Facebook och fick i lådan ett par dagar senare, den andra har ännu inte synts till, trots att den ges ut av ett förlag som skickar samtliga sina böcker till redaktionen.
En bok från ett annat förlag låg i postfacket när jag kom till jobbet. Min lediga tid framöver blir fylld av läsande. Nu duger det inte längre att läsa några sidor strax innan jag ska somna, här måste avsättas tid.
Jag har kommit en tredjedel in i en av böckerna, återkommer med recension när jag läst klart och formulerat mig, men jag kan konstatera att det är en sådan bok där jag verkligen måste tvinga mig själv att inte tjuvtitta i slutet. Den är ruggigt spännande. Och den är svensk! Jag blir alltid lika glad – och förvånad – när jag hittar svensk spänningslitteratur som håller klassen.
Att tjuvläsa slutet gör jag gärna. Men självklart aldrig när det är böcker jag ska recensera. Ibland önskar jag dock att det var möjligt att frångå mina principer. Så spännande är boken.
Nu har du gjort oss väldigt nyfikna på vad det är för bok!
Illdåd av Thomas Erikson. Jag valde boken eftersom den har samma tema som inledningen av Glömskelunden.
Låter som om det kommer att bli en positiv recension. Trevligt! Om den inte är för hemsk, utan bara spännande, kan jag också tänka mig att läsa den…
Den är inte bara spännande utan även intressant, då den tar upp synen på våldtäktsoffer ur rättslig synpunkt. Jag älskar amerikanska rättegångsdramer (de brittiska kan jag inte ta på allvar på grund av perukerna) medan svenska inte har samma intressanta dramaturgi. Då får man ta till andra knep, vilket författaren har gjort. Tyvärr innehåller boken en del korrfel, samt ett avsnitt med tre ”kände” på några få rader. Har nått halvvägs nu.