Ända sedan jag var sexton år och familjen drabbades av ett tragiskt dödsfall har jag haft ett mycket kluvet förhållande till jul. Första åren hade jag ångest enbart inför tanken på att fira jul, sedan testade jag olika sätt att hantera den där förhatliga dagen. Kom jag bara förbi julafton var jag räddad; till juldagen och annandagen har jag haft ett mer avspänt förhållande och verkligen kommit att uppskatta.

Under några år försökte jag omfamna julen genom att vara übertraditionell. Jag satsade stort på pynt, storstädning, julmat, julklappar – allt – och mådde dåligt hela vägen. Andra år gjorde jag så lite som möjligt av julen.

Nu har jag, sedan lång tid tillbaka, slutit fred med julafton. Men fortfarande har jag inte lyckats få ihop alla bitarna. Julklappar har vi slutat med, tidigare brukade jag köpa en eller flera till mig själv och noggrant packa in dem i julpapper, men nu tycker jag att det är onödigt besvär – jag köper några böcker, kanske dvd-boxar, och lägger i en hög nära läsfåtöljen, så får det vara bra med det. Vissa år städar jag ordentligt, pyntar, förbereder mat men lyckas inte förmå mig till att skicka julkort. Andra år är det pyntandet som får stryka på foten medan jag får iväg julkorten i tid alternativt skriver julbrev. Eller också blir det si och så med städningen, eller julmaten. Och stressen, den så – i mitt fall – helt onödiga slipper jag inte undan. Djupt inom mig inbillar jag mig att vissa saker måste vara klara till jul, annars går världen under.

I år har jag för första gången i livet hittat balansen som gör att jag känner mig lugn och harmonisk. Jag överdriver inte städandet, jag tänker inte förbereda en massa julmat, jag pyntar i lagom omfattning, det blir inga julkort men jag tänker skicka mejl till några få. Jag har letat efter en speciell whiskylagrad cheddar utan att hitta den och inser att det inte spelar någon roll om jag inte får tag i den. Jag ska börja fira jul 22 december, från den dagen ska jag bara läsa och läsa och läsa (och äta lite godis) och njuta av sex dagars ledighet. Ingen stress kan röra mig, ingen hets, inget julhat. Så här vill jag ha mina fortsatta jular – då kan vi bli riktigt goda vänner.