Kristina Appelqvist – De blå damerna (Pocketförlaget)

Den fjärde och avslutande delen i Kristina Appelqvists deckarserie om universitetsrektorn Emma Lundgren och hennes man, kriminalkommissarie Filip Alexandersson, utspelar sig i konstvärlden. Som vanligt är handlingen förlagd till Skövde, dit världens blickar vänder sig då en av Vincent van Goghs berömda tavlor, Det gula huset, stjäls. Att konsthallen lyckats få låna några av van Goghs målningar från museet i Amsterdam är naturligtvis märkligt men ges en förklaring som möjligen inte är fullt trovärdig men ändå lite roande.

Läsaren vet från början vem som är skyldig till konststölden. Men när konsttjuvarna kliver in i hissen efter kuppen gör de en makaber upptäckt. Chefredaktören för en av dagstidningarna i Skövde har skjutits till döds.

Den mördade visar sig vara medlem i ett hemligt sällskap, De blå damerna. Det är en vänförening som bildades på Kreta för tjugo år sedan, av fyra unga kvinnor som lovade att stötta och peppa varandra hela livet. Har mordet något med sällskapet att göra? Eller med konstkuppen?

De blå damerna är en klassisk pusseldeckare i samma tradition som Maria Lang. Det är trivsamt, inte speciellt våldsamt och ibland tvingas man blunda för en del felaktigheter i texten. Den fjärde romanen är den bästa, men trots det har författaren bestämt sig för att avsluta serien och påbörja en annan. Och det är kanske inte så dumt: att ständigt tvingas placera Emma i centrum blir till slut en smula krystat.