En av mina återkommande mardrömmar handlar om att jag tvingas köra bil i en brant uppförsbacke. Och när jag skriver brant menar jag närmast en lodrätt vägg. Jag har aldrig försökt analysera drömmen utan konstaterar bara lättad, när jag vaknar, att det bara var en dröm.

Just nu läser jag Fred Vargas Mannen som vände insidan ut och på sidan 142 tvingas Camille ratta ett lastbilsliknande fordon uppför en brant väg i bergen. Skitsmal, med en ravin på ena sidan och en skyddsmur som har rasat varannan meter. Jag känner ett starkt motstånd mot att läsa vidare och det kittlar lite i knäna. Tack och lov att det bara är en bok!