Redan andra dagen i pocketfabriken smet jag ut därifrån. Fast jag hade goda skäl. Först och främst för att skriva ett kåseri, publicering på måndag. Och så ett möte på Centralstationen i Göteborg med en nystartad förening som heter Egenutgivarna. Vi träffades i cafémiljö, vilket kanske inte var det bästa stället för föreningsverksamhet, bytte böcker och smidde planer. Bland annat har vi tänkt hyra monter på Bokmässan, förhoppningsvis i sällskap med andra egenutgivare. Kanske ha ett seminarium? Och så ska vi testa olika sätt att marknadsföra våra böcker. Att läsa och skriva om varandras böcker är en början, att söka upp bokhandlare, göra säljblad och så vidare. Eller göra som Lars Ekborg sjöng en gång i tiden: ”köp en tulpan annars får du en snyting!”
Flera av oss hade inte träffats annat än på facebook tidigare, nu möttes vi i det riktiga livet. Och upptäckte att vi faktiskt fanns även i verkligheten. Det gör våra böcker också. Och drömmarna.
I morgon blir det heldag i pocketfabriken. Mums!
Låter bra och spännande Annika – ni kan säkert bistå varandra med både råd och dåd. Ha en fin dag i pocketfabriken i morgon!
Det var verkligen roligt att träffas på riktigt! Men Starbucks var en katastrof som mötesplats. Hade jag stoppat in näsan där innan hade vi aldrig träffats där.
Suck, det var ju mitt fel att det blev just där … För att det råkar vara en av väldigt få saker jag saknar med USA. Och så stannade jag bara 20 minuter med sjuk son. Jag är i alla fall glad att jag fick träffa dig kort, Annika, och jag ser fram emot att läsa din bok!
Kanske var mötesplatsen inte den bästa, men så illa tyckte jag inte att det var. Viktigast var att vi träffades, jag tycker att det var härligt att äntligen ses. Jag tror att vi går en lysande framtid till mötes.