Man skulle kunna tro att den halländska bokmässan tog knäcken på mig, för efter den har det varit helt tyst här. Jag har egentligen ingen riktigt bra förklaring till stiltjen, men den har trots allt stört mig så pass att jag bestämde mig för jag under 2015 skulle uppdatera minst två gånger i veckan.

Och nu ser jag att halva januari gått. Det är snart två månader sedan Sorgbägare kom ut. Jag har fått fantastiskt fin respons från massor av läsare. De flesta tycks eniga om att det är min hittills bästa roman, och sådant känns förstås väldigt bra, inte minst med tanke på att det var en bok som verkligen inte skrev sig själv. Sorgbägare var på många sätt ett sorgebarn men allt sådant är glömt nu.

Så här stolt såg Cayenne ut när boken om hans liv just kommit från tryckeriet.

I december, två dagar före jul, tvingades jag åka till veterinären med min älskade katt Cayenne och låta honom somna in. Han hade varit sjuk sedan mitten av oktober men det var inte förrän i början av december som prover visade att hans njurar nästan slutat att fungera. Det var ett tufft men samtidigt självklart beslut att ta. Som djurägare har man ju ansvaret att se till sin väns allra bästa. Julen blev inte den muntraste; alla som haft eller har djur vet hur stor saknaden är när de inte längre finns där.

Redan innan Cayenne kom in i mitt liv hade jag bestämt att han skulle bli min sista katt. Jag står fast vid det beslutet, medan många i vänkretsen tror att jag kommer att få en ny kattkompis så småningom. Vi får väl se. Cayenne blev tolv år.

För att i fortsättningen kunna hålla min plan att blogga ett par gånger i veckan avslutar jag nu och återkommer snart med mer om vad som hänt sedan sist.