Syrligt nyförvärv

Av mitt förra inlägg att döma skulle man kunna tro att jag alltid gör dåliga affärer. Men min senaste investering gör mig i alla fall glad, även om den på sikt kan visa sig vara mindre bra.Jag har köpt ett limeträd. Sedan tidigare har jag ett citronträd. Jag köpte det i våras och sedan dess har det blommat oavbrutet och nu är trädet fullt av små kart. Det tar tid för en citron att mogna, men det är värt väntan.

Många köper citronträd för blomdoftens skull. Och visst är den fantastisk, men ännu mer otrolig är smaken på de egenodlade citronerna. Så saftiga, så ljuvliga.

Och nu har jag alltså slagit till på ett limeträd. Om jag hade varit smart hade jag naturligtvis väntat till våren. Tänk om jag inte lyckas övervintra trädet. Då har jag inte fått en chans att njuta av det.

Jag tänkte inte så när jag köpte det. Jag tänkte bara att jag ville ha det och att det skulle få vara sällskap till citronträdet nu i vinter. I mitt lilla växthus. Förra vintern hade jag två olivträd i växthuset. De dansade och sjöng hela vintern, och belönade sitt fina vinterviste med att blomma och sätta frukt. Två rosmarinplantor fick också övervintra i växthuset. Tidigt på säsongen blommade de med vackra blå blommor.

Tillsammans ska mina Medelhavsväxter nog klara vintern. Bara för att jag vill det så mycket. Och för att drömmar är till för att förverkligas när så är möjligt.

Dåliga affärer

Jag köpte en Tempurmadrass och hatade den från dag ett. Till slut, efter fyra månader, åkte den ut. Eller delades på mitten, om jag ska vara exakt, och hamnade under sängen. Därifrån kan jag dra fram den och använda till gästmadrasser.

Jag köpte en ny digitalbox när den gamla gick sönder. Den är kass och jag hatar den verkligen. Planerar dagligen dess hädangång och förbannar att jag inte tänkte ett varv till innan jag köpte den.

I fredags fick jag äntligen mina nya glasögon efter att optikern (eller vem det nu var) misslyckats två gånger tidigare med att få till slipningen. Och jag konstaterar att jag verkligen hatar dem, att jag aldrig kommer att lära mig att tycka om dem. Förr eller senare måste jag lära mig att sluta köpa saker. Eller ha mer överseende med saker som trots allt tar sig in i mitt hem.

När hösten är som bäst

Det har varit en bedrövlig höst med regn som skulle platsa i Ray Bradburys novellsamling Det eviga regnets dag. Men så kommer de där glimrande dagarna som får mig att minnas varför hösten är min favoritårstid.

Tretton grader varmt, vindstilla, solen nästan på väg att bryta genom molntäcket, men även utan solsken är dagen som en ädelsten.

Och fortfarande finns det hallon kvar på buskarna, samtidigt som de självsådda jordgubbarna går in i fas två och levererar kart. Några sena brittsommardagar skulle sitta väldigt fint. Då blir det jordgubbar och grädde i paviljongen!