Försenad läsning

Postat av

Jag sitter i hammocken och läser Sigrid Combüchens Spill. Det skulle jag ha gjort redan i julas, men boken blev liggande medan jag läste annat. Än går det att sitta ute i skuggan men snart har vi ostadigare väder på gång, så det gäller att passa på. Från hammocken har jag utsikt över husets baksida, mot en stig som leder till syrenerna, rosorna och min magnifika kaprifol, där en koltrast har sitt bo längst in i den täta gröna busken. Utsikten från hammocken når också till köksträdgården, där spenaten växer vildsint, och potatisen är klar att börja skörda. Jordgubbarna artar sig väl och rädisorna har ännu inte blivit träiga.

Jag är klar med mina trädgårdsprojekt, inklusive flytten av varmkomposten. Vad som återstår är normalt trädgårdsarbete, sådant som kan skötas lite vid sidan av livet. Jag drömmer om att kunna gå omkring i klänning och halmhatt och bara dutta lite här och där. Fast jag är ju inte sådan, så det blir nog inget med det.

Jag tror att jag kommer att gilla Spill, det känns så.

Dolda djup – recension

Postat av

Ann Cleeves: Dolda djup (Bonnier pocket)

Dolda djup är första boken i Ann Cleeves serie om kriminalinspektör Vera Stanhope. Jag läste Cleeves Shetlandskvartett med stor behållning, och jag har sett filmatiseringen med underbara Brenda Blethyn som excentriska, lätt alkoholiserade Vera.

Hur mycket glädje kan man ha av en deckare där man vet vem mördaren är? Det beror på hur den är skriven, blir mitt omedelbara svar. Jag har tagit god tid på mig att läsa, några sidor varje kväll bara för att få boken att räcka så länge som möjligt. Nu är den slut, över, förbi – och jag saknar den.

När Julie Armstrong kommer hem efter en lyckad kväll på krogen hittar hon sin son död i badkaret, och på vattenytan flyter blommor. En tid senare hittas en ung kvinna död i en vattenfylld klippskreva, även om draperad med vilda blommor. Vera Stanhope och hennes team befarar att en seriemördare är i farten, någon som njuter av att leka med polisen och visa hur duktig han/hon är.

Hade de två offren något gemensamt? Vad spelar de fyra fågelskådande vännerna för roll i dramat? Är de bara oskyldiga iakttagare, som råkar vara de som hittar Lily Marsh, mördarens andra offer?

Frågorna är många och Vera blir allt mer irriterad över att inte kunna hitta svaren.

Jag tycker om Ann Cleeves personskildringar, hur hon låter till synes oväsentliga tankar fara genom huvudet på sina karaktärer, och fördjupa bilden av dem. Och miljöerna; jag är svag för de brittiska öarna.

Andra boken om Vera Stanhope, Döda talar inte, har kommit ut i vår. Den ska jag snarast lägga beslag på.

 

Att inte vara snål och dum

Postat av

När jag var klar med inlagan och omslaget till Cayenne – kryddpojken med bett funderade jag på om jag eventuellt skulle hoppa över momentet att beställa provtryck. Jag hade varit noggrann, granskat allt både en och två gånger, att behöva betala över 700 kronor för en provbok kändes onödigt.

Men fegheten segrade. Jag beställde provbok (och fick två!) och i efterhand är jag väldigt tacksam för det. Nu saktar jag ner tempot ytterligare, och granskar en gång till. Byter ut illustrationer som inte blev bra i tryck, bland annat bilden av Cayenne efter slutordet som blev mörk och tråkig.

Det är så lätt att vara snål och dum, i mitt fall handlade det dessutom om att vinna lite tid och hinna få hela leveransen innan jag börjar lönejobba igen 1 juni, men med tanke på att releasen inte är förrän i mitten av september har jag A-L-L tid i världen. Det gäller bara att försöka få leveransen en dag när jag är hemma, och det tror jag att jag ska kunna klara att pricka in.

Sedan ser jag fram emot att tillfälligt få släppa kåserisamlingen och på allvar ge mig in i redigeringen av nästa roman. Den har inte riktigt lyckas fånga mitt intresse än. Men snart, så …