Nu är det inte mer än fyra veckor kvar tills min litterära bagatell Kvinnor, vin och vänner är ute för allmän beskådan. Men redan nu går det att ladda ner och läsa ett kapitel, för den som är nyfiken. Klicka på länken, bara! Kvinnor, vin och vänner.
Kvinnor, vin och vänner på tryckeriet
Om några veckor är det dags för boksläpp. I och med att Grim förlag firar femårsjubileum kommer de två första originaltitlarna som gavs ut på Grim i nya klänningar (dvs omslag) och delvis nytt format (typ storpocket i stället för häftad med flikar). Det ska bli trevligt att låta Snökupan och Mellan raderna möta läsarna igen.
Men givetvis är det min nya roman, min litterära bagatell Kvinnor, vin och vänner som jag ser mest fram emot. I dag kom korrektur på omslaget från tryckeriet och allt såg ut precis som jag hoppats på, så nu är det bara att vänta på att upplagan ska tryckas. 2 maj är det officiella datum då boken släpps. Tjohoo på det.
Så här lyder baksidestexten till Kvinnor, vin och vänner:
Carina, Boel och Caroline kommer till Fridhems folkhögskola i skånska Svalöv för att gå kursen Blogga om böcker. Carina vill egentligen inte vara där och funderar på att avbryta kursen efter en halv dag. Boel skulle haft sin väninna med sig men väninnan svek och åkte till Rom med en man i stället. Caroline tycker att det är skönt att åka iväg från allt som väntar på hemmaplan och som hon inte vill tänka på.
Det blir fem omtumlande sommardagar med bokprat, vindrickande, förtroenden och en och annan kyss.
Kvinnor, vin och vänner är en litterär bagatell och en varm skildring av vad som händer när ödet för ihop huvudpersonerna från Snökupan, Mellan raderna och Sorgbägare och låter vinet flöda i kapp med solskenet.
Skriva boken man själv vill läsa
Många författare (och jag är förhoppningsvis en av dem) säger att de skriver boken de själva vill läsa. Det är ett gott skäl, mycket bättre än att snegla på vad som eventuellt kan tänkas sälja och skriva utifrån det.
Men jag har ett litet problem. Jag läser sällan den där boken jag har skrivit. I princip aldrig, faktiskt. Den manglas fram och tillbaka ett otal gånger som manus och jag läser på längden och tvären, sista gången är det den satta inlagan som korrläses i pdf-version.
Sedan kommer den äntligen från tryckeriet, jag får den i min hand. Sätter den i bokhyllan och där får den stå.
När jag skrev Mellan raderna längtade jag efter att den skulle bli klar så att jag fick läsa den som färdig bok. Den kom ut vårvintern 2013 men jag har fortfarande inte läst den, trots att den har ingår i researchmaterialet till nästa roman (Kvinnor, vin och vänner). Snökupan läste jag faktiskt för några månader (snart ett år) sedan. Också den i researchsyfte. Men jag förmår inte läsa på annat sätt än som den kritiska författaren.
Det är tråkigt. Jag kanske borde skriva något annat än boken jag själv vill läsa. Nej, jag tror inte det. Jag skriver boken jag själv vill SKRIVA, och det får räcka.