Uppdraget utfört

millennium

I går väntade jag extra ivrigt på att postbilen skulle stanna vid brevlådan. Den hann inte mer än iväg förrän jag var där och vittjade lådan. Det låg två tunna reklamutskick och hånskrattade åt mig.

Egentligen skulle jag fått recensionsexemplaret av Det som inte dödar oss av David Lagercrantz. Norstedts förlag meddelade i mejl att de skulle skicka boken när den hade kommit ut och jag hade avtalat med Hallandsposten/Hallands Nyheter att jag skulle skriva om boken.

Det fick bli e-bok i stället. Jag började läsa halv två i går eftermiddag och gick och lade mig tio timmar senare. I morse hade jag ett ärende att uträtta men efter två timmars läsning var jag klar och fyrtio minuter senare skickade jag iväg recensionen.

Upplägget är allt annat än optimalt. Man behöver tid att smälta och reflektera innan man hastar ihop en text. Men Norstedts satte reglerna och det är svårt att inte dras med i kapplöpningen trots att jag inte är en tävlingsmänniska.

Nu är uppdraget utfört och jag kan återvända till att redigera min egen roman. Samt läsa andra recensionsböcker i lagom takt och tempo.

Sommarens bästa – en enkät från Kulturkollo

Bilden lånad från kulturkollo.se

Bilden lånad från kulturkollo.se

Jag är dålig på att kommentera i bloggar eftersom jag läser dem via feedly, men min plan är hela tiden att bli bättre. När den här enkäten dök upp hos bloggkollektivet kulturkollo kunde jag inte motstå.

Sommarens…
Bästa bok: Kanske är den jag just har börjat på: Lewispjäserna av Peter May. Hans två andra i trilogin ger löften om det.

Bästa tv/film: Den tredje mannen som jag blev sugen på att se igen. Fantastiskt bildspråk och otroligt vilsamt med svartvitt.

Bästa dag: Vilken som, jag är inte så nogräknad.

Projekt: Kvinnor, vin och vänner, min nästa roman, som jag skrev klart första versionen av för ett par dagar sedan.

Skönhetsupplevelse: Havet. Alltid havet. Som jag ser det från stranden, med Hallandsås åt ena hållet och Halmstad åt andra och evigheten rakt fram.

Nya bekantskap: Kurskompisarna i Prata om film på Fridhems folkhögskola 20-24 juli.

Lärdom: Klipp gräset innan det växt sig för högt! Och akta dig för att så en sommaräng om du inte vill ha fibblor i hela trädgården.

Kulturupplevelse: Dagarna i biomörkret i Fridhem när vi såg Det stora blå, Ett land utan kvinnor och Festen.

Dags för lite tvivel

IMG_2298

De senaste två veckorna har jag haft otroligt flow i skrivandet och i går, söndag, gick jag i mål med första versionen av Kvinnor, vin och vänner. Jag kände mig visserligen lite tom men mest nöjd.

I dag började jag läsa manuset och plocka ner det i sina beståndsdelar, det vill säga scener. Berättelsen utspelar sig under fem dagar och i första versionen består manuset av fem kapitel. Dessa kommer jag att dela upp i några fler.

Jag har läst ungefär 70 sidor i dag och nu är det äntligen dags för lite tvivel. Det jag skrivit är inte bra. Fullt så dåligt som jag tyckte att första versionen av Sorgbägare var är det inte. Men jag vill ändå kräkas lite i smyg på det. Delvis beror det säkert på att jag jobbat så intensivt med det och egentligen skulle ha behövt en paus på några veckor. Någon tid för paus finns dock inte eftersom jag satt nästa deadline så snävt att jag behöver jobba på i samma tempo som de senaste veckorna.

Det är naturligtvis inte så roligt att känna tvivel. Men samtidigt välkomnar jag känslan eftersom den är en del av processen. Det där att ens manus sitter som en smäck i första versionen, det är bara sådant som hände under uppsatsskrivningen i skolan. Nu krävs det hårt arbete för att det ska bli något.

När jag har läst igenom hela manuset ska jag försöka ge mig själv ett par dagars ledigt. Sedan är det bara att skriva om allting igen. Med utgångspunkt från befintligt manus och mina anteckningar om de olika scenerna, men trots allt – varenda ord ska skrivas in, här klipps och klistras inte. Jag vet att det händer massor på vägen mellan hjärnan och fingrarna och det vill jag inte missa.

Men nu har jag jobbat färdigt för i dag i alla fall.