Med kronan på sned

Det här med tänder är allvarligt och det är obegripligt att vanlig tandvård inte ingår i den allmänna sjukförsäkringen.
Själv såg jag tusenlapparna fara iväg när jag en kväll upptäckte att en tand i underkäken var lös. Förr fanns läkarböcker, nu har vi google och jag vet inte vilket som är värst.
Jag kollade på tandlossning. Eftersom jag inte hade andra symptom än en tand som det gick att vicka på kunde jag snabbt konstatera att min åkomma nog är en annan.
Sedan googlade jag på vad man kan göra åt en lös tand. Krona och bro, blev svaret. Summorna som dök upp för dylika åtgärder var skrämmande. Men en lös tand kunde jag inte ha kvar i munnen; tänk om jag fått inflammation i hela käken! Jag tappade tänder varenda natt, men på morgonen var det bara den där enda tanden som var lite lös.
Tandläkaren hade semester så jag fick vänta en och en halv vecka extra innan jag slog mig ner i stolen och inväntade domen.
Inget onaturligt på röntgen. Tanden var rotfylld och dessutom försedd med krona. Jaha! Det hade jag ingen aning om.
Kronan hade lossnat på något, för tandläkaren, obegripligt vis. Lättnaden efter detta besked var stor och jag for ut i vårmorgonen och samlade in alla tusenlappar som varit på flykt medan jag svävat i ovisshet.
Kronan må ha hamnat på sned men drottningen har inte abdikerat.

20140416-134258.jpg

Tidskriftskaos

Jag är väldigt bra på att stöka till det omkring mig. Samtidigt som jag avskyr oordning hatar jag att städa. Ofta kommer jag på nya metoder (städa lite varje dag, anlita städhjälp, städa ordentligt en gång om året och halvslarvigt resten av tiden osv osv) men hittills har inget lett till bättre ordning.

En dag bestämde jag mig för att åtminstone hålla lite koll på alla tidskrifter som jag sprider omkring mig. Jag hämtade en gammal trädlåda och lade i de tidningar som jag för tillfället höll på att läsa.

tidningarEtt par år senare bestämmer jag mig för att flytta lådan från ena sidan av vardagsrummet till den andra. Lådan går inte att rubba utan att tömma den. Jisses! Att det kan finnas så många tidskrifter i ett hem. Underst hittade jag en bok om växthus, som jag letat länge efter. Jag hittade också ett oläst nummer av tidningen Skriva (det hade plastomslaget kvar, ett knep jag brukar använda mig av för att veta vilka tidningar jag inte hunnit kolla i). För något år sedan hade jag ständigt tre eller fyra olästa nummer av Allt om trädgård, men efter en kraftinsats var jag ikapp. Nu är jag fyra nummer efter igen och räknar med att vara det fram till i höst.

Vad är det för fel på mig?

Nu är i alla fall lådan tömd, det är ett första steg. Nästa insats blir att sortera tidningarna och försöka kontrollera om de är lästa eller inte.

Tredje steget blir att bestämma vilken eller vilka av de fyra tidskrifter jag prenumererar på som jag ska sluta med. För så här kan jag inte ha det.

 

Ingen stiltje i verksamheten

karussell_16Oj vilken stiltje det plötsligt blev här. I perioder har jag ambitionen att vara en seriös och flitig bloggare, men det brukar fungera lika bra som när jag bestämmer mig för att gå till gymmet regelbundet. Två och en halv månad härdade jag ut bland styrketräningsmaskinerna innan jag slutade. Det gick två veckor och sedan gick jag dit igen. Får se om jag kan övertala mig själv att det inte var den allra sista dödsryckningen utan i stället omstart efter en kortare paus.

Även om det inte händer saker här står det inte direkt stilla i övrigt. Det känns som om jag sitter på en karusell som med tiden kommer att snurra allt fortare. Tiden springer i från mig och, precis som alla andra som slutat sitt lönearbete, funderar jag på hur jag egentligen hann jobba heltid. Jag har inga problem med att fylla dagarna. Oftast är det mitt eget manus som jag jobbar med, men ibland sticker jag mellan med andra uppdrag. Jag väntar på två lite mer omfattande sådana samtidigt som jag försöker hålla min egen deadline när det gäller andra versionen av manuset. I dag har jag gjort två små uppdrag och då är mitt största problem att våga ta betalt. Men det är kanske något jag lär mig med tiden.

När det gäller manuset är jag djupt fascinerad och lite chockad över hur mycket jag faktiskt ändrar. Inte bara i ordföljd och enstaka meningar utan framför allt i strukturen. Jag flyttar kapitel, jag tar bort stora sjok och lägger till nya kapitel. Det var precis som jag trodde när jag läste: värre än vanligt. Förhoppningsvis blir andra versionen ett stort steg i rätt riktning.

Nu har jag haft lunchpaus och hoppar upp på karusellen igen för att åka vidare. Hej och hå vad det går!