Peter May – Svarthuset/Recension

9174992880Peter May: Svarthuset Översättning: Charlotte Hjukström (Modernista)

Jag har tillbringat juldagarna på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna. Jag har vandrat omkring i byn Crobost och känt doften av torvbrasor, tittat ut över havet och försökt komma undan regnet. I svår storm har jag tagit mig ut till den otillgängliga klippön An Sgeir för att vara med om den årliga gugajakten. Min guide har varit den skotske författaren Peter May, som i ett klipp på Youtube berättade att han visste att den roman han skrivit, The blackhouse, var den bästa han åstadkommit. Ändå var det ingen brittisk förläggare som ville ge ut den. Det fanns ju redan en romanserie om Shetlandsöarna (Ann Cleeves) och behövdes inte fler.

I stället kom boken ut i Frankrike, och letade sig därifrån över hela världen och även, slutligen, till Storbritannien.

Jag skulle ha läst och recenserat boken i höstas, men av någon anledning missade förlaget att skicka boken och i stället fick jag den av Diana i Bokhandeln i Laholm, som tack för att jag varit hos dem och signerat böcker i somras. Utan att veta att jag hade den på min lista trodde hon att jag skulle tycka om den.

Svarthuset handlar om poliskommissarie Fin Macleod, som återvänder hem efter många år i Glasgow och Edinburgh. Anledningen är ett mord som har likheter med ett fall i Edinburgh. Macleod ska utreda om det är samma mördare. Återkomsten sker delvis motvilligt. För arton år sedan lämnade han ön utan några planer på att återvända. Han har  varit borta från polisjobbet i fyra veckor, alltsedan den dagen hans åttaårige son dog, och han vet inte längre om han hör hemma i poliskåren.

Romanen är inte så mycket en traditionell polisutredning som en uppgörelse med det förflutna och en vandring längs minnenas allé. Den karga miljön, människorna, händelserna som får konsekvenser årtionden framåt – allt det och lite till finns i Svarthuset och är skildrat på ett sätt som gör mig både glad och bedrövad. Och alldeles övertygad om att världen klarar sig utan mina romaner, men däremot är det angeläget att Peter Mays återstående två böcker i trilogin kommer i svensk översättning. Så fort som möjligt. Helst i går.

God jul!

Man skulle kunna tro att jag är en riktig julhatare, efter ett par lätt missnöjda inlägg den senaste tiden. Riktigt så är det inte, även jag kan tycka att det är småmysigt med allt ljus och glitter. Därför bjuder jag på ett bildspel och önskar alla en riktigt god jul!

Jul till varje pris

Bilden lånad från TV4.

Bilden lånad från TV4.

Jag har inte missat ett enda avsnitt av Äntligen hemma, TV4:s bygg-, inrednings- och pysselprogram. Fast ibland är jag nära att kräkas över inslagen.

I tisdags var det säsongsavslutning och eftersom det inte är mer än en vecka till jul var programmet sprängfyllt av olika förslag på pyssel.

Nyligen skrev jag om hur förvånande det är att vi varje år behöver påminnas om hur skinkan ska kokas och knäcken smaksättas. I dag fortsätter jag på temat pyssel. Och paketinslagning, som inte är det roligaste eller lättaste i världen. Därför fick vi tips på hur vi snabbt ska fixa fina personliga paket (om vi inte hinner lägga ner för mycket jobb). Det enda som behövs är brunt omslagspapper, eller färgat papper, samt lite kartong som går att klippa till lagom breda remsor. Och så bilder på personerna som ska få paketen, så att vi kan göra trevliga små etiketter. Snygga snören är inte heller fel, och då ska det givetvis inte vara platta glansiga snören som går att köpa på rulle i vilken affär som helst.

Snöglober kan man också göra. Ta bara en gammal burk och limma fast något skit på locket, häll i lite fusksnö i burken, skruva på locket och vänd på den. Utmärkt julklapp. (Nej, tror inte det.)

På balkongen kan man sätta sju, åtta granar. Man klipper bort grenarna som är närmast räcket för att få plats med ännu fler granar. Och sedan dekorerar man dem med röda äpplen. (Om inte Ernst Kirchsteiger redan gjort slut på alla röda äpplen i sitt julprogram.) Grenarna man klippte bort lägger man givetvis på balkonggolvet.

En enkel julgrupp fick vi också tips på hur vi gör. Behövs bara lite växter, lite mossa, lite torkade äppelskivor och apelsinskivor, lite kottar och lite snören som man virar runt några kanelstänger.

Tja, vad säger man. Jul är kul. I synnerhet på lite avstånd och med alla pysselgener avstängda.