Dagliga noteringar sporrar

Book-with-PencilsIbland tar jag ett tag för att röja i förrådet. Märkligt nog hjälper det inte. Prylar och skräp blandar sig och kryper tillbaka på sina platser och så får jag ge mig på det efter några månader igen. Senaste gången jag röjde hittade jag en gammal kalender med kattmotiv. Jag satte mig att bläddra i den och då hittade jag korta noteringar från den period då jag skrev slutversionen av Kråkprinsessan. Så här i efterhand var det väldigt trevligt att läsa om hur jag tänkte då och vad jag kände.

Men att skriva dagbok är på något sätt ett passerat stadium för mig. Jag ha försökt många gånger och jag önskar verkligen att jag kunde ta mig tiden att med några korta meningar summera den gångna dagen. I somras gav jag mig på att skriva sommardagbok. Tre månader: hur svårt kan det vara? Väldigt svårt, visade det sig. Ibland satt jag tre veckor senare och försökte minnas någon liten detalj från varje dag. Någon gång i augusti lade jag ner ambitionerna.

Och ändå … När jag började skriva mitt nya manus kollade jag efter varje skrivpass hur mycket jag hade klämt ur mig (det är så det känns, som att mödosamt klämma ut pastej ur en tub som är motsträvig) och skrev ner på en lapp. Sedan insåg jag att den där lappen inte skulle bli liggande på skrivbordet speciellt länge så jag skrev in värdet i det digitala anteckningsblocket i stället. Det funkar fint! Tar högst en minut att sammanfatta textlängd, känsla och eventuellt någon liten fundering om fortsättningen; en bra avrundning på passet. Och får mig att minnas hur det kändes, om jag får för mig att jag ska skriva en ny roman någon gång. Seegt.

När jag är klar med råmanus och ska börja redigera ska jag starta en ny skrivdagbok. Med enbart jubelutrop. Jag älskar att redigera!

Hur gör man (i) jul?

DSC00035 (kopia)Så här tio dagar före julafton har jag åter börjat förundra mig över det faktum att vi människor är så glömska att vi varje år behöver tidningars, teves och radions påminnelser om hur vi ska tillaga knäck, skinka, risgrynsgröt och allt annat som vi brukar ha på julbordet.

Normalt sett finns det ingen helg som är så traditionstyngd som julen. Samma typ av mat hamnar på bordet varje år, samma pynt, samma program på teve. Vi borde kunna detta med jul vid det här laget. Ändå tjatas det om alla självklarheterna trots att det bara är ett år sedan senast.

Strängt taget skulle vi kunna ta det med ro. Vi vet, innerst inne, precis hur det ska vara. Och om det inte blir exakt så – då går det lika bra (med selleri) ändå.

I år har jag tvingats variera mig när det gällde fönsterbelysningen i det ena av sovrumsfönstren. Min fina glaskula med ljus i slutade fungera i slutet av förra julsäsongen. Lagom tills det var dags att sätta upp kulan fick jag tag i en ny, batteridriven, slinga men den slutade lysa efter fyra dagar. Jag gjorde raskt en ny ljusprydnad med hjälp av en slinga med både ljus, kulor och små bjällror samt en stålring. Även den var batteridriven och efter ett par veckor lyste den så svagt att jag rev ner den.

Nu har jag fått upp den tredje ljusprydnaden, i form av en gammal eldriven slinga och samma stålring som till förra varianten. Måtte det nu bara inte bli strömlöst för då sitter jag där med tomteskägget i brevlådan.

Sorteringsfilosofi i bokhyllan

I går kväll, vid ett mingel för den nya kulturplanen i Region Halland, var vi tre stycken bokentusiaster som började diskutera bästa (och enda) sättet att sortera böcker i bokhyllan. Jag vet att det finns människor som sorterar sina böcker efter färgen på bokomslaget, och jag har även läst inredningsförslag som går ut på att man klär in sina böcker i snygga omslagspapper. Det där ger mig rysningar av obehag. Själv har jag alltid sorterat böckerna så att författarna står i bokstavsordning, och titlarna i utgivningsordning. Tidigare var jag så rabiat att jag inte ens kunde hålla fingrarna borta hos kompisar, utan sorterade deras bokhyllor efter den ordning som det borde vara.

bokhyllaMen i går stötte jag på en annan sorteringsform: bibliotekssorteringen. Där sorteras författarna i bokstavsordning och, håll i er nu, även TITLARNA i bokstavsordning. Jag tänkte direkt på min samling av Maria Lang-deckare, 41 titlar, och hur omöjligt det skulle vara att sortera efter titelordning om jag ville läsa böckerna i den ordning de kom ut. Ingen ordning alls, skulle jag vilja påstå.

Fast det är roligt att diskutera med engagerade människor som har bestämda uppfattningar om så viktiga ting som hur man sorterar sina böcker i bokhyllan. För tillfället har jag säkert hundra böcker som inte tagit plats i bokhyllan än. Antingen får de inte plats, eller också har jag inte hunnit läsa dem än. Och de blir fler och fler tills det oundvikliga väntar: den dag då jag måste tillämpa principen ”en bok in – en bok ut”.

Utsorteringen kommer att ske enligt helt andra principer än insorteringen. Och kanske börjar jag med att putta in böckerna så att de hamnar bakom den främre raden. Då finns de även om de inte syns.