Märkliga arbetstider

Postat av

För en månad sedan avslutade jag min evighetslånga anställning på Hallandsposten och fortsätter nu som min egen chef. Medan jag väntade på att ta steget gjorde jag upp planer, där jag hade ett hårt kontrollerat schema. Jag skulle arbeta måndag till och med torsdag, på fredagar skulle jag städa, handla och förbereda mig inför helgen, och helgen skulle tillbringas i absolut stillhet och utan någon form av arbete.

Så blev det givetvis inte.

I går kväll (lördag) kom två beställningar till Grim förlag på ett väldigt bra julerbjudande (se nedan). Jag hämtade bubbelplastpåsar, startade bokföringsprogrammet och skrev ut fakturor, packade, frankerade och körde till närmaste postlåda med helgtömning.

I dag (söndag – första advent) ägnade jag hela förmiddagen åt bokföring. Eftersom jag inte har lärt mig bokföring utan bara gör som programmet beordrar mig har jag beställt tre elearning-kurser i bokföring, och efter en lätt lunch satte jag mig för att kolla på första delen. Milde tid var det snurrade i min skalle! Men efter första delen svarade jag i alla fall rätt på fem av sex frågor, så helt hopplös är jag kanske inte.

Däremot är det hopplöst att inbilla sig att man som egenföretagare ska ha fasta arbetstider. Det har jag insett efter den här första månaden utan extern chef.

Men nu blir det i alla fall lite glöggfest. Det går ju inte att jobba hela tiden!

ERBJUDANDE FRÅN GRIM FÖRLAG

Grim förlag var på glöggmingel och minimässa med Qoola Qvinnor i Norges hus i Göteborg den 25 november och det gav mersmak. Därför kommer vi nu med ett kanonerbjudande:

img_6988_2Köp Annika Bengtssons Kråkprinsessan och Joanna Björkqvists Närmare dig för tillsammans 130 kronor inklusive porto. Det är ett helt oslagbart pris men eftersom det snart är jul vill vi vara extra snälla. De här båda böckerna passar fint ihop, läs varför i Joannas blogginlägg! Mer om alla förlagets böcker finns under fliken böcker, där det också finns smakprov att läsa till nästan alla titlar. Mejla info@grimforlag.se om du vill köpa böckerna så kommer de på posten inom några dagar.

Deon Meyer – Spåren/recension

Postat av

918584988XDeon Meyer: Spåren Översättning: Mia Gahne (Weyler). Även publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter

När Deon Meyers Spåren landade i brevlådan med en tung duns tyckte jag först att det var underligt att förlaget skickat två böcker. Så var det förstås inte, vilket jag snabbt upptäckte. Boken är 600 sidor tjock och jag erkänner att jag gjorde en lätt ogillande grimas. Finns det inte kortare sätt att få sagt det man vill berätta?

Spåren består av tre fristående delar. En handlar om Milla Strachan, som äntligen får modet att lämna sin man och sitt misslyckade äktenskap efter närmare tjugo år. Hon får jobb som journalist på underrättelseorganisationen PIA, och även om hon inte tillhör den inre kretsen kommer hon i kontakt med information som senare får henne att agera.

Det finns indikationer på ett planerat terrordåd och tiden för att stoppa det börjar bli knapp. Viktig information saknas och de avlyssningar som görs ger inte hela bilden.

En annan del i boken handlar om Lemmer, som vi också mötte i förra boken, Den sista safarin. Han gör sitt bästa för att undvika problem. I stället lever han ett gott liv med Emma le Roux, och är fortfarande förvånad att hon vill ha honom. När han blir ombedd att följa med som livvakt vid en transport av två utrotningshotade noshörningar får han svårt att tacka nej, i synnerhet sedan Emma vädjar till hans goda vilja. Men eftersom problemen dras till honom sitter han snart mitt i dem.

Sista delen handlar om före detta polisen Mat Joubert, som nu är privatspanare på en byrå och som första fall får ta hand om en spårlöst försvunnen man. Det är mannens hustru som förgäves försökt få polisen att intressera sig för försvinnandet och nu, efter ett par månader, äntligen har skrapat ihop tillräckligt mycket pengar för att kunna anlita byrån.

Tre skenbart skilda historier alltså, som hakar i varandra på ett sätt som känns övertygande, berättade i högt tempo, och allihop utspelar de sig i ett Sydafrika fyllt av korruption och kriminalitet, men också med en svindlande vacker natur och med människor som är lätta att lära känna och tycka om.

Sällan har 600 sidor varit så lätta och lustfyllda att ta sig igenom och jag skäms nästan för att säga det men det var med stor saknad jag slog ihop boken och tänkte att det där med alldeles för tjocka böcker egentligen inte är så dumt.

Ny roman i datorn

Postat av

startenJag bestämde mig för att låta 18 november vara startdatum för att skriva min nya roman. Men den senaste tiden har marken under mig börjat gunga allt mer och jag har fått hoppa från tuva till tuva för att, åtminstone tillfälligt, få lite fast mark under fötterna.

Det var således hög tid att skapa en mening i tillvaron. Hög tid att komma igång med skrivandet igen. Och skrivande för mig handlar om en enda sak – romaner. Det hjälper inte att skriva en novell, ett blogginlägg, krönika eller en recension, det är inte förrän jag omger mig med ett romanprojekt som jag verkligen s-k-r-i-v-e-r.

Så igår smög jag igång min nya roman. Jag har tänkt på den ganska länge. Antecknat, pratat in korta skumma röstmemon, kopierat, klippt ut och klistrat in artiklar i min digitala anteckningsbok och gjort vad jag kunnat för att förbereda mig. När tankarna inte ville längre begrep jag att det enda sättet att komma vidare var att skriva mig in i berättelsen.

Jag har en riktning, några personer vars konturer jag nätt och jämnt kan skönja, en tänkbar miljö och möjligen ett berättarperspektiv. Det är allt. Resten är upp till mig att hitta när jag börjar skriva.

Det blev ett par timmar och några få tusen tecken första dagen. Kändes inte speciellt bra men det var i alla fall en början. I dag blev det ytterligare några tusen tecken, nästan dubbelt så många som i går. Och jag känner hur tankarna sätter igång, det ena ger det andra och plötsligt finns det liv i processen. Anteckningar i marginalen, en tydlig framåtrörelse.

Jag har skrivit tillräckligt många romaner för att veta att det kommer att bli svårt att föra den här berättelsen i land. Och har tillräckligt många romaner bakom mig för att veta att jag klarar det.

Marken under mina fötter gungar inte längre. Jag är räddad.