Det blev verkligen inte mycket läst den här jul- och nyårshelgen, antagligen beroende på dels att helgen inte bestått av så många dagar och dels att jag jobbat i stället för att vara ledig. Nu har jag i alla fall avslutat den tredje och sista romanen i första samlingsvolymen av Romanerna om Patrick Melrose av Edward St Aubyn. Det är tre korta romaner som skildrar Patricks liv i olika skeden. Den första romanen, Glöm det, utspelar sig under en enda dag i femårige Patricks liv. Det är den dagen då hans far förgriper sig på honom för första gången och hans liv på allvar börjar gå utför.

I den andra romanen, Dåliga nyheter, är Patrick 22 år och har kommit till New York för att hämta hem askan efter sin avlidne och avskydde far. Han är narkoman och hela vistelsen är en enda lång jakt på heroin, kokain och allt annat som kan fungera för att hålla livet borta. Det är outhärdlig läsning, så långt från drogromantik man kan komma och nästan ännu värre än första romanens skildring av den dysfunktionella familjen där det finns noll värme och respekt och det känns som om man ska slukas av en ond kraft.

Romanerna är självbiografiska och i intervjuer har författaren berättat att heroinet räddade livet på honom eftersom han hade att välja på det eller att ta livet av sig. Ändå är den där helgen i New York, i alla fall i romanen, en enda lång självmordstripp och det är ofattbart att han överlever.

Ytterligare några år har gått i tredje romanen, Visst hopp. Då är Patrick 30, drogfri och på ofokuserad jakt efter något att intressera sig för. Romanen utspelar sig före och under en societetsfest och består av ett flertal samtal mellan olika människor, de flesta sådana som funnits i ytterkanten av Patricks liv. Det är en lika uppsluppen som tom berättelse om den meningslöshet som den här typen av tillställningar uppenbarligen är där det mesta handlar om yta och vem som får njuta av uppmärksamheten från den brittiska drottningens oförskämda syster.

I vår kommer de två avslutande delarna i den här serien, och då är det mammans tur att granskas under luppen. Hon var nertryckt av sin man, alkoholiserad och utan förmåga att älska sin son eller ens ta hand om honom.

Jag ser fram emot fortsättningen för hur ont det än gjort att läsa vissa delar av romanerna hade jag inte velat vara utan läsupplevelsen. Det ska dessutom bli spännande att se vilken form författaren valt. De tre första romanerna är mycket olika bortsett från att samtliga utspelar sig under en starkt begränsad tid. Egentligen var det inte meningen att det skulle bli fler romaner än de första tre och den sista skrevs 2011, nästan tjugo år efter att den första kom ut.