Jag är glad att kunna konstatera att min förmåga att tänka delvis är i funktion.
Som jag tidigare har berättat ägnar jag en stor del av min tid åt att leta efter saker som jag tror att jag har fullständig koll på. Jag är så finurlig att jag hittar bestämda platser åt dem.
Men den dag jag, av ren illvilja eller för att jag är tankspridd vet jag inte, lägger dessa saker på ställen där de inte hör hemma – då är jag förlorad.
I dag letade jag efter några noteringshäften. Jag har en liten egenhet som jag knappt vågar berätta om: sedan 1979 har jag sparat alla mina noteringshäften. Alltså de små block som banken bistår med och där man i bästa (eller sämsta) fall skriver in alla transaktioner.
Jag har ingen aning om varför jag sparat dem, men väldigt ofta inser jag hur bra det är att ha dem. Så fort jag vill kolla när, var, hur och varför jag köpte något söker jag information i häftena.
Det är ett ganska häftigt tidsdokument dessutom. Lönen jag fick utbetalt den 22 augusti 1979 var på 4.047 kronor. Några månader senare, 23 januari 1980 fick jag hela 6.342 kronor. Löneförhöjning? Byte av jobb? Nej, jag hade nyligen köpt hus och blivit sambo, vi hade svindyra topplån och jag blev dessutom ensam ekonomiskt ansvarig eftersom sambon ryckte in på vapenfritjänstgöring. Vi hade bott ihop för kort tid för att kallas sambor och därför fick vi inga bidrag. Därför behövdes varje krona, och att söka skattejämkning var nödvändigt.
Jag fick pengarna att räcka, men kärleken tog slut. Det står inte i noteringshäftet, däremot kan jag konstatera att jag plockade ut 26.000 kronor den 1 juli 1983. Det var slutbetalning för bostadsrätten jag köpt.
Nåja, nu var det inte mitt livs historia jag skulle berätta utan om min delvis fungerande hjärna. Jag behövde kolla en sak i ett av häftena, men det fanns inte där det skulle.
Jag visste att jag hade haft några häften framme för ganska länge sedan och att de sedan blivit liggande framme. Nu var de spårlöst borta.
Leta leta leta! Utan resultat.
Så till slut vaknade hjärnan och jag mindes den där förödande dagen då jag snabbt rafsade ner en massa tidningar och andra papper som låg och skräpade i en plastkasse.
Där! Det är andra gången jag letat mig galen efter något som jag till slut hittat i den där kassen. Kanske är det dags att tömma den och lägga var sak på sin plats!
