I morse låg jag kvar i sängen när jag vaknat. Jag hade några sidor kvar i Kerstin Ekmans roman Grand final i skojarbranschen, och eftersom jag inte kunde sova och inte ville gå upp passade jag på att läsa ut den.
Den handlar, som många säkert redan vet, om två kvinnor, Lillemor och Babba. Lillemor är en känd och hyllad författare och akademiledamot medan den fula klumpiga Babba lever en sorts skuggliv. Men vad nästan ingen vet är att det är Babba som skriver de böcker som gjort Lillemor berömd och respekterad. Deras bedrägeri har pågått sedan de var unga, och hela tiden har det varit på Babbas initiativ. I en utseendefixerad värld vet hon att hon inte skulle ha haft en chans att få ett bokkontrakt, men med Lillemor som frontfigur är det en helt annan sak.
En dag dyker det upp ett manus på förlaget. Det skrämmer slag på både förläggare och Lillemor. Hon smugglar med sig manuset och ägnar några dagar åt att läsa och minnas. Manuset är Babbas uppgörelse, hennes hämnd, hennes avslöjande om bedrägeriet. Och berättelsen om deras liv.
Jag har varken läst allt eller hälften av Kerstin Ekmans produktion, men när den här boken kom ut fick jag verkligen lust att läsa den. Nu blev det äntligen av, och det är jag glad för. Den består av flera lager, flera sätt för betraktaren att ta till sig berättelsen. Och några glimrande ögonblick som väcker tankar och ger förklaring. Vem är vinnare och vem är förlorare i det alltmer absurda spel de två kvinnorna spelar? Finns det offer? Och finns det förövare?
Två parallella kvinnoliv under mer än femtio år – med livslögner och kärlekar, drömmar och besvikelser. Det ryms mycket på de knappt 400 sidorna i boken.
