Tidigare skrev jag noteringar på lappar så fort jag kom på något som hade med romanen jag jobbade med just då. Jag hade lappar överallt, och det var ytterst sällan jag i efterhand begrep vad de handlade om eller ens hittade dem förrän långt efter att romanen var klar och tryckt och ute på marknaden.
Sedan kom det in appar i mitt liv. Evernote är en sådan app. Jag skulle inte vilja vara utan den, den är som en anteckningsbok fast i digital version, och man kan ha den till allt. Jag har lagt in bilder, ljudspår, noteringar – allt och inget.
Det är mycket tankar som far i huvudet, och så fort jag hinner fånga någon av dem och inser att den har med mitt kommande romanprojekt att göra skriver jag ner den i appen. Som finns både på datorn, i telefonen och på surfplattan och är synkade med varandra. Väldigt praktiskt.
Jag bävar dock för den dag då jag ska försöka bringa ordning i alla noteringar. För även om jag nu har dem samlade på samma ställe spretar de minst lika mycket som alla lösa lappar jag hittat genom åren.
Men det känns som om jag är på rätt väg.
