Salt svart guld

Jag har bra kompisar. De förser mig med saltlakrits. Efter jul kom en kompis på jobbet med en stor påse Superpiratos. Det råkar vara mina absoluta favoriter, i hård konkurrens med ovala DZ, double zoot, som jag fick tips om av en annan kompis.

Och i februari, när jag var på bokcirkelträff i Kungsbackatrakten, fick jag en påse salta grodor att smaska i mig på tåget hem.

I tisdags var det dags igen. Träff med två kompisar, för att uppdatera oss på vad som hänt sedan sist. Innan vi gick in i restaurangen stack den ena till mig en godispåse.

– Testa! sa hon, och säg vad du tycker.

Här kommer omdömet: de är lite saltsockriga (jag vet, jag får inte heller ihop det) på ytan, sedan är de mjuka och snälla. När de bara finns kvar i munnen som ett svagt minne kommer överraskningen: chilihetta!

Jag kommer definitivt att hålla utkik efter dessa läckerheter i fortsättningen!

20130420-182320.jpg

Snart är det höst!

Knappt har våren gjort entré förrän hösten gör sig gällande. I alla fall på bokfronten. Jag fick hem bokförlaget Forums höstkatalog i dag. Det är alltid lika spännande att bläddra och se om det finns något jag vill läsa.

katalogOmslagsbilden till katalogen är hämtad, och modifierad, från en romantisk och humoristisk feelgood-roman, Läsarna i Broken Wheel rekommenderar, upptäcker jag när jag vänder upp första uppslaget i katalogen. Det är Katarina Bivald, debutant, som skrivit denna feelgood, om en brevväxling mellan två kvinnor ur olika generationer och från olika delar av världen.

Camilla Läckberg har ingen ny bok på gång. Däremot är det tio år sedan hennes första roman kom ut. Därför har förlaget svängt ihop en jubileumsbok om hennes resa mot ära och berömmelse. En tidigare publicerad kortroman, tre noveller, ett omfattande reportage samt Läckbergs deckarskola och inlägg från bloggen (nerlagd sedan många år, så vitt jag vet) är ingredienserna i boken.

Amanda Hellberg ger ut en bok som heter Snögloben. När jag skulle sätta titeln till Snökupan var jag lite inne på både Snögloben och Snökulan, men jag fastnade för kupa. Annars hade jag nog blivit förnärmad för att någon ”stulit” min romantitel. Jag har aldrig tänkt på det förut, men det är nog mer personligt än vad man tror, det där med romantitlar.

En av mina favoriter, Stephen Booth, återkommer med tolfte delen i sin serie om Ben Cooper och Diane Fry. Det räcker att läsa den korta presentationstexten om Redan död för att sucka djupt. Den kommer i november, och det är långt dit! Och jag är redan irriterad på Diane. Nu får hon snart ta och skärpa till sig!!!

Den ofrivillige sakletaren

I förmiddags skulle jag pumpa ett cykeldäck. Jag gick till förrådet för att hämta cykelpumpen. Efter att ha tittat mig omkring en stund hittade jag den. Strax därpå for pumpen ut i naturen då jag ilsket slängde den ifrån mig. Det fattades en liten mutterliknande grej som man skruvar på ventilen innan man kan pumpa. Under den tid jag haft pumpen har jag varit väldigt rädd om den lilla mutterliknande grejen, som suttit fast på en länk på pumpen.

Reservcykelpumpen saknade också motsvarande prylar för att funka. För övrigt var hela pumpen spårlöst försvunnen.

Jag fick lämna in cykeln till reparatör i stället. På så sätt hoppas jag få tillbaka den nypumpad.

I eftermiddags behövde jag ett limstift. Jag vet att jag har ett limstift, och det var inte länge sedan jag såg ett. Men var?

Som jag letade. Och letade och letade. Till slut fick jag använda tejp i stället. Däremot hittade jag den lilla mutterliknande prylen. Samt de motsvarande prylarna till reservcykelpumpen. Reservpumpen är dock fortfarande borta.

Ibland känns det som om jag tillbringar hälften av min vakna tid till att leta efter saker.