Jag har äntligen kommit till den fas i redigeringen som jag gillar mest: att än en gång skriva ner berättelsen, med utgångspunkt från tidigare manusversioner, samtidigt som jag håller koll på synpunkter och kommentarer från lektörer och testläsare.
Det blir inte många sidor per dag, och jag har inte hållit på mer än ett par dagar, men kan konstatera att jag redan efter åtta sidor har krympt materialet med nästan en hel sida. Jag älskar att plocka bort överflödiga ord, det är som ogräsrensning (fast roligare), samtidigt som jag här och där lägger till en mening i ett försök att fördjupa.
Jag kan berättelsen, jag har lärt känna karaktärerna, jag vet precis vart jag är på väg och varför. Det gör att jag kan vara extra vaksam på allt skräp när jag nu äntligen är igång med att bearbeta texten.
Efter varje kapitel läser jag högt och hittar ännu mer att rensa bort.
Åh, vad jag gillar att vara författare!
Annika – det låter som om du jobbar ungefär som Elizabeth George – vars bok jag just nu läser, Write on – eller Skriv på. Låter som om du verkligen tycker om det du gör just nu – jag säger bara lycka till! Och heja på – gillar att du dessutom låter oss läsa om dina andra böcker och vad de människor som läser dem tycker! Ha det gott, semester eller hur det nu var?!
Jag måste läsa hennes bok igen, det var länge sedan jag gjorde det. Jag minns att hon berättar om vikten av att skriva varje dag och att hon lägger ner väldigt mycket förberedelser på miljöbeskrivningar och karaktärerna. Det är spännande att läsa om olika författares metoder, alltid kan man snappa upp någonting som passar en själv.
Jag gillar verkligen den här fasen av processen. Sedan vet jag att när det är dags att göra inlagan – då är det roligast. Och själva skrivandet – ja, det är ju fantastiskt, även om det är krävande också. Det enda som är riktigt trist är korrekturläsandet. Men dit är det ännu en bra bit, som tur är.