Det blir inte många steg i räknaren när dagen börjar med frukostmöte (fast det var några steg från bilen till lokalen och även några steg hit och dit) och fortsätter med knästående trädgårdsarbete.

Jag kopplar därför in cykeltrampsräknaren när jag cyklar för att posta en bok. Då känns det som om jag trots allt presterat något litet, med betoning på litet. Att den utbrister ”Bra jobbat!” tar jag som ett skämt. Men den kalla blåsten lockar inte till några längre vandringar eller cykelturer så jag tvingas ännu en gång inse att jag underpresterat. Tur att jag är bra på annat. Som att sitta alldeles stilla i en fåtölj och läsa. Och samtidigt avstå från det överflöd av godis som jag inte orkade få i mig i påskas.