Den här hösten har hittills varit minst sagt fantastisk, åtminstone vädermässigt. Om sommarväder brukar jag ha mycket att säga: så fort det blir varmare än 25 grader klagar jag. Och varje gång värmeböljan är över och jag har fått lagom avstånd till den tänker jag att jag ska vara mer tålmodig nästa gång. Men det är så mycket lättare att älska hösten, när den skimrar som den gjort i år.

Min nya roman, Sorgbägare, går snart till tryck. Provboken höll måttet även om det finns en hel del noteringar och markeringar i marginalen. Det är en av fördelarna med att ha sitt eget förlag, Grim: jag kan ändra i texten även sedan inlagan är satt. Om radfallet påverkas när jag gjort en korrigering formulerar jag om. Jag har full koll på hela processen, fram till det ögonblick jag skickar iväg beställningen till tryckeriet.

Så nu är det dags att gå vidare och planera för nästa roman. Jag vet att jag egentligen skulle satsa hundra procent på marknadsföring av Sorgbägare, men om jag inte har ett pågående romanprojekt dör jag långsamt och det vill jag helst inte.

Min plan sedan tidigare var att plocka upp ett manus som jag skrev för många år sedan och göra om det. Jag läste allt material jag hade i somras och såg fram emot att grotta ner mig i 70-talet. Men mitt i alltsammans bestämde jag mig för att lägga det projektet på is och plocka upp ett annat i stället.

Jag ska skriva en feelgoodroman! Det krävs verkligen utropstecken här, för det här blir min hittills största utmaning som författare, det vet alla som läst en roman av mig. Jag känner att jag, åtminstone för en stund, behöver byta spår. Så nu fyller jag min digitala anteckningsbok med noteringar medan jag njuter av ännu en glimrande höstdag. Och korrläser ytterligare några kapitel i Sorgbägare. Jag är glad att min farhåga om en skrivtom höst kom på skam.