Etikettarkiv: inlaga

Gösta Unefäldt: Den röda nyckeln – recension

Postat av

9170297096Gösta Unefäldt: Den röda nyckeln (Tre Böcker)

Jag har alltid gillat serien om poliserna i Strömstad, och när SVT för ett (eller några?) år sedan reprissände en av tv-serierna som är baserade på Gösta Unefäldts böcker, blev jag förvånad över hur pass bra den fortfarande var. Alla poliserna i serien är väl utmejslade och när jag läser böckerna har jag en tydlig bild av hur de ser ut, direkt hämtad från tv-serien.

Men mycket vatten har flutit under broarna och det är ett bra tag sedan Gustav Jörgensson var polischef. I Den röda nyckeln är det Pernilla Bitén som är utredningsledare och hennes man, Bo Kronborg (tyvärr felstavat i baksidestexten), som är chef.

Första delen av Den röda nyckeln följer rättegången mot Leonard Petersson, som står åtalad för mord på sin hustru. Det tar lång tid innan poliserna på allvar träder in i handlingen och för ett tag undrar jag vart författaren är på väg.

Intrigen har en del svagheter. När lösningen ligger på bordet påstås att det bara fanns en enda person som kunde ha utfört mordet. Det är inte sant. Men jag vill inte närmare gå in vad jag menar, för att inte förstöra spänningen.

Ett minus är att inlagan är så slarvigt satt. Allra värst är ett fall där det överst på en sida finns ett ensamt ord, så kallad horunge, följt av en blankrad och nytt stycke. Sådant gör ont i en grafikersjäl och borde få förlaget att skämmas.

Jag har aldrig varit i Strömstad, men böckerna får mig ändå att känna mig hemma där. Det är trivsam läsning, långt från våldsromantik, och med ett stort mått humor och några vassa slängar mot politiska beslut. Sådant piggar alltid upp.

Ett tag hade jag ambitionen att samla hela serien och läsa dem i rätt ordning, men när jag kollar i bokhyllan upptäcker jag att det fattas alldeles för många. Unefäldt har skrivit femton böcker om Strömstadspoliserna och jag har bara fem. Så jag plockar raskt ut två stycken som stått i hyllan och väntat på sällskap. Där ska de minsann inte behöva stå olästa så länge till.

 

Med rösten som ett verktyg

Postat av

Nu har jag läst igenom mitt manus högt, och jag är redo för nästa steg i processen, det vill säga inlagan. Först ska jag göra en mall, eller granska de jag redan har för att se om det är någon av dem som jag kan återanvända.

Jag har undrat lite över att jag känt mig trött och sliten i halsen de senaste dagarna, men nu inser jag att det naturligtvis har med läsandet att göra. Det är ansträngande att läsa högt. Jag är imponerad både av alla föräldrar som läser kapitelböcker högt för sina barn, och av skådespelare som läser in ljudböcker. Där håller det inte att ha en röst som blir trött efter några kapitel. Men de är förstås skolade, rösten är deras verktyg.

Jag trodde att det skulle gå snabbare att läsa, det brukar göra det. Men den här gången fanns mycket att ändra och det krävs koncentration rakt igenom så att inte tankarna fladdrar iväg åt andra håll och läsandet bara blir ett meningslöst rabblande.

Nu hoppas jag kunna vara riktigt effektiv och göra klart inlagan på några få dagar så att jag direkt efter nyår kan beställa provtryck.

Ännu har jag inte tagit itu med baksidestexten. Att spara det värsta till sist – hur smart är det? Kanske låter jag bli att skriva något. Ger bara en brutal uppmaning: LÄS!

En del författare säger att de inte har en aning om vad deras roman handlar om förrän de läst de första recensionerna. Jag vet vad min handlar om, men hur ska jag kunna sammanfatta det på ett lockande sätt?

Kompostbyggare

Postat av

Den här helgen ska jag bygga en kompostbehållare. Jag har köpt virke, fått det kapat i lagom längder, laddat skruvdragaren och när jag inhandlat träskruv sätter jag igång. Speciellt billigt blir det inte, och jag är inte övertygad om att det blir världens snyggaste bygge, men varje gång jag lägger trädgårdsavfall i behållaren gör jag det medveten om att jag själv har byggt den.

Ungefär så känns det att skriva en roman, sätta inlagan, göra omslaget, skicka till tryckeriet och få tillbaka en bok som man själv har byggt.

Stolthet, helt enkelt. Fast det är kanske dumt att ta ut någon stolthet i förväg. Tänk om jag lyckas sabba hela bygget.