Etikettarkiv: Joanna Björkqvist

Bokcirkel.se tipsar om Kvinnor, vin och vänner

Postat av

Idag skriver Joanna Björkqvist, som är min vän, förlagskollega, redaktör och fotograf (vilken kvinna, alltså!) om Kvinnor, vin och vänner. Hon har varit redaktör för den och i och med det borde hon vara diskvalificerad att skriva om boken. Jag menar, hur skulle hon kunna skriva annat än positivt om en bok hon själv varit redaktör för? Nu är det så att boken faktiskt förtjänar att bli läst och det tycker både Joanna och jag. Dessutom är Joanna alltid ärlig, det vet jag efter genomgångarna av mina manus, då hon verkligen inte alltid varit positiv.

Joanna läste de tre första böckerna av mig, Kråkprinsessan, Glömskelunden och Snökupan, innan vi kände varandra. Vi hade träffats ett par gånger men inte mer än så. När hon tog med böckerna på semester på Karpathos tyckte jag att hon var galen! Ta med tre böcker av en författare hon inte vet ett dyft om. Jag skulle valt böcker som jag verkligen visste att jag gillade. Lyckligtvis tyckte Joanna om dem. Mycket. Därför litar jag på hennes ärlighet även sedan vi blivit vänner och hon fått rollen som redaktör.

Halländsk bokmässa och norska tomtar

Postat av

När jag plockade in lådan med julsaker för att leta upp stjärnor att hänga i fönstren kändes det som om det var i förra veckan jag plockade undan grejerna. Det är verkligen märkligt hur fort ett år går.

Den 29 november förra året var det premiär för Halländsk bokmässa, på stadsbiblioteket i Halmstad. Samtidigt hade jag boksläpp på min roman Sorgbägare. Och i morgon är det dags för årets upplaga av bokmässan, den här gången på Kulturhuset Komedianten i Varberg. I år har jag inget ny bok att presentera, den kommer inte ut förrän till våren, men givetvis kommer Grim förlag ändå att vara där tillsammans med flera andra förlag och många författare. En av dem är Joanna Björkqvist, som i våras gav ut reportageboken Våra älskade orkade inte leva på Grim. Klockan 15.20 kommer hon och jag att prata om boken på en av bokmässans scener.

IMG_2607 IMG_2608

Men innan dess ska jag välkomna mina norska tomtar, som brukar titta fram till första advent varje år. Vi har kamperat ihop i tjugo år. Jag köpte dem på väg till stationen för att ta tåget till Kalmar. På den tiden bodde jag centralt i Halmstad så jag gick till stationen. I ett skyltfönster fick jag syn på tomtarna och blev tvungen att köpa dem.

En annan av mina tomtar kommer flygande i luftballong och det kan man ju räkna ut att det kan ta lite tid att hitta hit så han påbörjar sin resa den här helgen. Övriga tomtar får ligga kvar i lådan med julsaker till kvällen före julafton.

Övriga tre, alltså. Fler tomtar har jag inte. Jo, jag har en till men den har jag aldrig haft någon känsla för så i år kommer jag inte att plocka fram honom. Det känns skönt att ha kommit fram till detta viktiga beslut, mitt i allt packande och plockande inför morgondagens bokmässa.

På djupet i min litterära bagatell

Postat av
Till Kungsbacka för att gå på djupet med mitt manus.

Till Kungsbacka för att gå på djupet med mitt manus.

I dag satte jag mig på tåget till Kungsbacka för att träffa Joanna Björkqvist, min högt värderade redaktör. Hon har gått igenom manuset till Kvinnor, vin och vänner, min litterära bagatell som ska komma ut någon gång till våren på Grim förlag.

Jag var lite nervös innan, för efter att jag lämnade ifrån mig manuset har vi inte pratat om det och jag tänkte att det jag åstadkommit nog var så pass illa att det inte skulle gå att rädda. Problemet är bara att jag trumpetat ut att jag ska skriva en feelgood och att den ska komma ut till våren. Inte så bra då att stå här utan ett användbart manus.

Överlämnandet av manuset.

Överlämnandet av manuset.

Så illa är det inte, kan jag direkt konstatera. Efter att Joanna och jag ätit lunch satte vi oss på biblioteket i Kungsbacka och gick igenom manuset, sida för sida. Det fanns kommentarer på de allra flesta sidorna. Ibland bara i form av en glad figur men ofta med klargörande synpunkter på något som inte känts bra.

En del av synpunkterna var sådant som jag själv har funderat på men inte formulerat för mig själv. Väldigt praktiskt att någon annan formulerar det i stället, så att det blir konkret och – framför allt – omöjligt att blunda för.

Det finns hopp. Faktiskt mer hopp än vad jag kände när Joanna redaktörsläst Sorgbägare första gången. Då var jag mer nervös när jag åkte hem än före manusmötet, eftersom jag inte hade en aning om hur jag skulle rädda situationen. Det vet jag inte nu heller, inte på alla punkter. Men jag känner mig betydligt lugnare, vilket kanske märks i bilden jag tog på tåget, med ett positivt ljusskimmer i horisonten.

Det är mycket att fundera över inför redigeringen av mitt manus. Men visst kan man ana ljuset. Det är ungefär så jag känner. Visst blir det bra till slut!

Det är mycket att fundera över inför redigeringen av mitt manus. Men visst kan man ana ljuset. Det är ungefär så jag känner. Visst blir det bra till slut!

Det kommer att krävas några långa vandringar och en anteckningsbok i ständig beredskap. Om två månader är nästa version av Kvinnor, vin och vänner klar. Det känns bra att veta.