Säsongsstart för trädgårdsrundorna

Så här lagom till väntat bakslag för våren (och därmed för de flesta av oss) har jag inlett säsongens trädgårdsrundor. Varje dag förväntar jag mig nya skott, nytt liv och mer växtlighet i trädgården än dagen innan. Så fort jag ser skymten av grönt från en vårlök hämtar jag nät och lägger över. Det är enda sättet att få lite blomsterprakt. Jag hade blommande vit scilla i en rabatt, men nu finns bara några avbitna bladrosetter kvar.

På baksidan av huset växer ett körsbärsträd. Växte, är nog en bättre beskrivning, för de senaste åren har trädet börjat dö. Det blommar överdådigt i maj men orkar varken bära fram kart eller blad. Jag borde hugga ner trädet men i stället ska jag försöka få det att blomma i blått. Förra våren köpte jag två klematisplantor. Mitt i sommaren slutade de växa och det såg ut som om de torkade och dog. Därför blev jag otroligt glad när jag såg det här:

IMG_1816

Gröna fina skott och gott hopp om ett blåblommande träd på sikt.

Rabarberplantan som växt i en stor balja fick en ny placering. Det verkade den inte gilla. Torrt och livlöst tills jag krafsade lite i jorden och hittade spirande skott.

IMG_1817

Även björnbärsbusken och den nya krusbärsbusken, som jag satte i höstas, har klarat vintern. Och när det gäller kaprifol är det ingen tvekan: våren får komma med hur många bakslag som helst, den är på gång och vägrar backa.

IMG_1819

Det gör den rätt i, tycker jag.

Doft och känsla

Junivädret har inte riktigt rosat marknaden, men det går inte att göra mycket åt. Jag njuter i alla fall av dofterna, de är som allra bäst just nu.

När det regnat är doften av våta björkblad stark, det är en av de allra bästa dofter. Om solen sticker till och jag hamnar i en solig glänta i närheten av bergtall kommer doften av varm tallskog mot mig, också en av de allra bästa.

Under halva maj och in i juni har syrenerna berusat varje gång jag kommit ut i trädgården. Nu avlöses de av gullregnsträdet, men det behöver sol och värme för att avge sin honungsdoft. Snart slår de första doftande rosorna ut, sedan kommer pionerna och doftschersminen.

Vildkaprifolens doft är inte heller att förakta. Men sedan är det slut. Tång och os från kolgrill har sin charm, men är inte fullt i klass med försommarens alla blomdofter.

Försenad läsning

Jag sitter i hammocken och läser Sigrid Combüchens Spill. Det skulle jag ha gjort redan i julas, men boken blev liggande medan jag läste annat. Än går det att sitta ute i skuggan men snart har vi ostadigare väder på gång, så det gäller att passa på. Från hammocken har jag utsikt över husets baksida, mot en stig som leder till syrenerna, rosorna och min magnifika kaprifol, där en koltrast har sitt bo längst in i den täta gröna busken. Utsikten från hammocken når också till köksträdgården, där spenaten växer vildsint, och potatisen är klar att börja skörda. Jordgubbarna artar sig väl och rädisorna har ännu inte blivit träiga.

Jag är klar med mina trädgårdsprojekt, inklusive flytten av varmkomposten. Vad som återstår är normalt trädgårdsarbete, sådant som kan skötas lite vid sidan av livet. Jag drömmer om att kunna gå omkring i klänning och halmhatt och bara dutta lite här och där. Fast jag är ju inte sådan, så det blir nog inget med det.

Jag tror att jag kommer att gilla Spill, det känns så.