BTJ och urvalsprocessen

När biblioteken bestämmer vilka böcker som ska köpas in sker det ofta med hjälp av ett inköpshäfte och en lista som Bibliotekstjänst (BTJ) skickar ut ungefär varannan vecka. I häftet står kortfattade lektörsomdömen som är till hjälp i urvalet. Självklart finns det böcker som inte behöver någon närmare presentation i  häftet, de förväntade storsäljarna exempelvis, som det bildas oändliga låneköer till.

Men för de mer okända författarna som ofta kommer ut på mindre förlag, är det viktigt att komma med i BTJ:s lista, helst med ett positivt omdöme som kan locka inköparna på landets bibliotek. Biblioteken är ofta den största kunden hos småförlagen, inte minst hos egenutgivare, därför är BTJ en verklig maktfaktor.

När jag gav ut min första bok på eget förlag, Snökupan, för drygt ett år sedan, skickade jag den till BTJ cirka två månader före officiellt släppdatum, 1 juni. Den kom med i listan som gick ut i mitten av juni så där kände jag mig framgångsrik och lyckad.

Ännu mer lyckad kände jag mig under de fem veckor samma sommar som det kom in beställningar varje dag. Sedan tvärdog det. Men det var kul så länge det varade.

I våras kom pocketutgåvorna av Kråkprinsessan och Glömskelunden, som tidigare givits ut av Ord & Visor förlag. Jättesmidigt, tänkte jag, att det redan finns lektörsomdömen på dessa och sände iväg böckerna i god tid för att de skulle kunna komma med i listan lagom till utgivningsdatum. Men det var bara den ena som dök upp i någon beställningslista. Den andra hade sålt för dåligt i originalutgåvan och ratades därmed.

Ännu en lärdom att lägga till övriga i den här branschen. Man måste sälja mycket för att kunna sälja mer. Ganska logiskt men samtidigt lite av moment 22.

Min senaste bok, Cayenne – kryddpojken med bett, kom ut 15 september. Men jag hade den i min hand redan före midsommar. Blixtsnabbt norpade jag två böcker ur första kartongen och skickade till BTJ. Mycket belåten med att vara ute i så god tid.

Fast nu är det snart mitt i oktober och det har fortfarande inte kommit något lektörsutlåtande av boken, så i eftermiddags ringde jag till BTJ.

Det visar sig att den inte skickats till någon lektör. Jag väntar på telefonbesked om varför. Mina tidigare böcker har fått bedömningar,  kåserisamlingar av andra författare har fått bedömningar, så jag utgår från att det hela är  ett missförstånd.

Men säker kan jag inte vara. En kollega ringde till BTJ angående sin senaste bok och fick besked att de kastat de två recensionsexemplar hon skickat och att den inte skulle recenseras eftersom de ansåg att hennes tidigare bok inte höll måttet . Men kollegan är envis och gav sig inte. Hon skickade en ny bok och fick till slut en bedömning av sin bok. En positiv sådan.

Jag tänker inte heller ge mig, om det nu visar sig att det gjorts en urvalsprocess där min Cayennebok gått bort.

 

 

Triumfens ögonblick

Chariots of fire, eller Triumfens ögonblick, heter filmen där ett gäng blivande stjärnlöpare springer barfota i vattenbrynet längs en evighetslång strand. Soundtracket är Vangelis storslagna musik.

Musiken ljöd i mitt inre i morse när jag ÄNTLIGEN lyckades pilla filen till e-boken Och natten är lång och svår – Sången om Camilla igenom Elibs valideringsport. Jag är inte hundra procent säker på hur jag lyckades, men jag misstänker att ett av de tidigare felen kan ha varit så simpelt som ett filnamn med å, ä och ö i. Några typsnitt som låg och skräpade hade jag tydligen också lyckats städat bort, vilket också underlättade resan över gränsen till ebok-landet.

Det tar några dagar, sedan ska boken finnas tillgänglig att ladda ner. Priset blir lågt, jag gör det här mest för att det är roligt (även om frustrationen har varit gigantisk under resans gång) och för att min debutroman inte finns i pappersform längre. Den kom ut 1984, något år senare fick jag tvåhundra exemplar från förlaget – resten av upplagan skulle gå till makulatur, som brukligt är när böcker inte säljer som förväntats. Jag makulerade mina tvåhundra böcker genom att gräva ner dem. Där och då kände jag mig färdig med boken. Nu dyker den upp som en elektronisk resurs i stället.

Och jag går vidare till nästa projekt. I dag har jag gjort mallen för boken om Cayenne, och lagt in första kåseriet. Jag har även letat efter illustrationer som kan lätta upp på boksidorna, vektorgrafik med katter. Det ska bli väldigt roligt att få pyssla med det här under några veckor.

I nästa vecka hoppas jag få hem pocketböckerna. Då ska jag plocka upp de slumrande kunskaperna om hur man gjorde när man lade in titlarna i Bokrondellen, skickade till BTJ, och tog alla andra kontakter som måste tas. En sak som jag troligen aldrig kommer att lära mig är åt vilket håll jag ska vända etikettpapperet när jag ska skriva ut adresslappar på skrivaren.

Jag tar det inte så hårt. Jag vilar i triumfens ögonblick och konstaterar att jag gjort min första e-bok utan att behärska tekniken. Vad spelar det då för roll om en adresslapp hamnar åt fel håll?