Lucie Whitehouse: Före dig
Översättning: Maria Bodner Gröön
Etta förlag

Hannah Reilly åker till Heathrow för att hämta sin man, Mark, som varit i New York på en affärsresa. Planet landar, passagerarna kommer gående genom ankomsthallen men Mark är inte med. Han är inte heller med något av de andra flighterna från New York, så Hannah tvingas åka hem ensam.

Det blir en orolig natt innan hon får kontakt med sin man, som förutom att ha tappat sin mobil och råkat ut för en rad missöden mår bra och räknar med att komma hem inom ett par dagar. Men när Hannah försöker nå honom på hotellet visar det sig att han aldrig checkat in där. Och när hon tar kontakt med han kollegor blir de förvånade över att inte hon och Mark är i Rom, eftersom det är vad han sagt till dem.

Hannah börjar rota i Marks förflutna, hittar saker som han aldrig berättat om och tvingas inse att han har ljugit om sitt förflutna. Men sedan kommer han hem och allt blir – nästan – som förut. Åtminstone för en kort period.

Före dig är Lucie Whitehouses tredje thriller. Den är läsvärd även om tempot stundtals blir stillastående, framför allt i första halvan av boken. Senare delen är rappare och har inte lika många transportsträckor och med de många vändningarna som berättelsen tar hålls intresset vid liv.

I en helt annan bok jag läst i vår besvärades jag en del av överanvändningen av ”styng av”. I Före dig stavas det ”stygn av” i stället, och används lika frekvent. Finns det verkligen inga andra ord för att uttrycka det där plötsliga hugget av avund, sorg, i hjärtat eller vad det nu handlar om?