Ni vet de där ljuden som får en att må dåligt. Naglar mot griffeltavla, frigolit mot fönster, metallskrapa mot trävägg … Så kände jag när jag fick senaste bokcirkelboken och tog på omslaget. Det var så där tjusigt matt. Ögat gillade det men fingrarna vägrade ta i boken. De spretade och blev som galna. Bort! Bort! signalerade de och jag insåg att jag var tvungen att göra något radikalt om jag skulle klara att hålla i boken utan att rysa av obehag.

Det fick bli en snabb inplastning. När plastpåsen var ditklistrad kom jag på att jag kunde ha använt bred tejp i stället men då var det för sent.

Alternativet var att riva bort omslaget och då är det trots allt bättre så här.

Nu är jag redo att se vad Madame Bovary har att säga mig.