Etikettarkiv: Mellan raderna

Redigering av Mellan raderna

Postat av

Jag har äntligen kommit till den fas i redigeringen som jag gillar mest: att än en gång skriva ner berättelsen, med utgångspunkt från tidigare manusversioner, samtidigt som jag håller koll på synpunkter och kommentarer från lektörer och testläsare.

Det blir inte många sidor per dag, och jag har inte hållit på mer än ett par dagar, men kan konstatera att jag redan efter åtta sidor har krympt materialet med nästan en hel sida. Jag älskar att plocka bort överflödiga ord, det är som ogräsrensning (fast roligare), samtidigt som jag här och där lägger till en mening i ett försök att fördjupa.

Jag kan berättelsen, jag har lärt känna karaktärerna, jag vet precis vart jag är på väg och varför. Det gör att jag kan vara extra vaksam på allt skräp när jag nu äntligen är igång med att bearbeta texten.

Efter varje kapitel läser jag högt och hittar ännu mer att rensa bort.

Åh, vad jag gillar att vara författare!

Snart semestertid

Postat av

Jag ska jobba några få dagar till, sedan är det äntligen dags för semester. Drömscenariot är en räcka blanka dagar, och min ambition är att det ska bli så. Men jag längtar även efter att börja skriva om manuset till Mellan raderna, det är en sådan där förväntan som jag minns att jag kände som barn dagen före julafton. Det känns som om jag inte har skrivit något på evigheter, jag har mest ägnat mig åt att producera böcker.

Jag måste också göra klart omslaget, har gjort det mesta men ännu inte närmat mig baksidestexten, det svåraste momentet i hela produktionen.

I augusti ska jag slå min äng för första gången. En snäll granne har slipat min lie och nu vill jag verkligen lära mig hantera den på riktigt.

Och plocka tomater i växthuset, och se när auberginplantorna växer, vill jag. Krusbär, vinbär – i stället för körsbären som aldrig blev. Plommonen dröjer, jag hinner börja jobba innan de är mogna, äpplena får också vänta.

Men bondbönorna! Dem kan jag provsmaka vilken dag som helst. Jag älskar bondbönor. Första kvällen på semestern ska jag koka bondbönor, äta med smält smör och dricka vin till.

Andas in djupt. Andas ut långsamt. Snart. Snart.

Fas ett avklarad

Postat av

Jag har god framförhållning i mina utgivningsprojekt (vet inte riktigt varför det har blivit så, men det känns bra). Boken om Cayenne ska inte komma ut förrän i mitten av september, men jag har redan fått hem hela upplagan från tryckeriet. Nästa roman ska komma ut någon gång nästa vår (har inte bestämt riktigt när) och den håller jag på att redigera.

Jag började i maj och beräknade två månader för det outhärdligt tråkiga jobbet att gå igenom och sammafatta varje scen i manuset. Jag är evigt tacksam att jag inte är någon långskrivare, det räcker så gott med drygt 160 manussidor.

Nu är jag klar. Det känns verkligen härligt. Jag kan genast konstatera att strukturen håller, och att titeln, Mellan raderna, faktiskt är välfunnen. Från början hade jag ett annat namn, som jag till och med lanserade på sista sidan i Snökupan. Den blå dörren, skulle romanen hetat, och omslaget var ett foto av den blå dörren till ett antikvariat i Penzance. Men så en dag fick jag syn på en person som bar en t-shirt där det stod Mellan raderna (plus lite annat som jag inte minns), och insåg att det var titeln på min roman. Jag tror att jag har skrivit om det förut, tycker att jag känner igen det, men jag är så nöjd med att jag mötte den där personen just då och var öppen för intryck och inte bara såg en textmassa på en tröja, att det får bli lite tjat.

Nästa fas i redigeringen är att läsa igenom, läsa riktigt på djupet, vad mina testläsare och lektörer har sagt och skrivit och väga deras åsikter mot mina egna. På en del punkter ger jag dem rätt direkt, på andra kommer jag att vara obstinat.

Varje gång jag har skrivit en roman tycker jag att det är den bästa roman jag skrivit, så även den här gången. Den här gången tycker jag även att det är en roman jag hemskt gärna skulle vilja läsa – flera gånger.

Därför har jag absolut inget emot att, om några dagar, börja skriva om den en gång till. Det sker med utgångspunkt från manuset jag nu styckat och numrerat i scener, men texten ska få flöda från hjärnan till fingrarna än en gång. Jag gillar inte att klippa och klistra, jag får ingen överblick då, och ingen känsla för texten.

Än en gång är jag tacksam över min relativa fåordighet i romanerna.