Etikettarkiv: Minotaur

Redan död – Stephen Booth/recension

Postat av

9185419915Stephen Booth: Redan död Översättning: Carla Wiberg (Minotaur). Recensionen tidigare publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter.

Syndafloden har drabbat Edendale. Det är en av de regnigaste somrarna på mycket länge och hela byn med dess omgivningar hotas av översvämning. I ett vanligtvis grunt dike hittas en död man drunknad, han har underliga märken på kroppen och kläderna ligger prydligt hopvikta en bit bort.

Eftersom Ben Cooper är sjukskriven på obestämd tid, efter den traumatiska händelsen då hans blivande fru förolyckades i en brand, tvingas kriminalinspektör Diane Fry än en gång återvända till den lilla hålan som  hon avskyr så mycket. I vanliga fall är hon ofta irriterad på blotta närvaron av Cooper, men nu när han inte är där upptäcker hon motvilligt att hon saknar hans åsikter och kunskaper.

Kollegerna är oroliga för honom och försöker ta kontakt men han håller sig för sig själv och undviker i möjligaste mån andra människor. Han har sin egen agenda, ett farligt hämndbegär som kan förstöra både hans karriär och liv.

Stephen Booths senaste roman om Cooper och Fry, Redan död, är en regnvåt och dyster historia, i vanlig ordning skickligt skriven och intressant. Och precis som brukligt när det gäller Booth låter han inte slutet av romanen bli den försoning och ljusning man så innerligt hoppas på. I tidigare böcker har jag mest oroat mig för Diane Fry, som jag inte kan minnas har tänkt en enda lycklig tanke i någon av de tidigare tolv romanerna, och troligen inte kommer att göra det i nästkommande heller, men nu är jag mer orolig för Ben Cooper. Vilket innebär att jag otåligt stampar med foten i väntan på nummer fjorton i serien.

Det är personskildringen och miljöerna som är den stora behållningen i Booths romaner. Men även det faktum att intrigerna är både mänskliga och vardagliga: här handlar det inte om utstuderade mord utförda av blodtörstiga psykopater utan mer om olyckliga omständigheter, gör böckerna mer läsvärda än det mesta i genren.

Våren är här!

Postat av

I både  hjärta och sinne (och dessutom utanför rutan) är det höst, men hos förlagen nalkas våren. Det märks inte minst nu när bokkatalogerna dimper ner i brevlådan. Vinter och vår, rubricerar visserligen Bonnier Pocket och Månpocket sin gemensamma katalog, men både Norstedts och Forum tänker förbi vintermånaderna.

Det gör jag också, för till våren väntar en del godbitar. Inte minst Elly Griffiths, som i maj kommer ut med sin femte bok om arkeologen Ruth Galloway. En orolig grav, heter den nya romanen i en ovanligt trivsam brittisk deckarserie.

Hennes brittiske kollega Reginald Hill dog i januari i år, men kommer ändå med en roman i april. Nej, det är inte en oavslutad som ges ut postumt, det är romanen De dödas samtal, som han skrev redan 2001. Minotaur, Reginald Hills svenska förlag, har under årens lopp givit ut både nya och lite äldre titlar. Och eftersom Hill var en synnerligen produktiv författare finns det säkert många titlar kvar att ge ut.

En bok som jag hoppar över är amerikanske John Verdons Blunda hårt. En sofistikerad mordgåta, påstår förlaget, men det räcker att läsa presentationstexten för att få mig att backa. Ett påkostat utomhusbröllop får ett makabert slut. Mitt under festen hittas den unga bruden halshuggen … Det hela utvecklar sig till en historia med flera sadistiska brott och en katt-och-råtta-lek med en galen mördare. Invändningen är given: har vi inte sett och läst nog om galna mördare? Behöver vi fler sadistiska brott?

En helt annan reflektion jag gör när jag bläddrar igenom katalogerna är att det fortsätter att komma ut massor av kokböcker. Vem behöver egentligen kokböcker när internet är fullt av recept?

Uppenbarligen väldigt många, eftersom marknaden fortfarande inte känner av någon avmattning. Jag har själv flera kokböcker hemma. Men jag öppnar dem nästan aldrig.

Stephen Booth: Död och begraven – recension

Postat av

Stephen Booth: Död och begraven Översättning: Carla Wiberg (Minotaur).
 Tidigare publicerad i Hallandsposten och Hallands Nyheter

Hedlandskapet i Peak District står i brand och kampen mot elden är ursinnig och nästan omöjlig att vinna. En övergiven pub står farligt nära och riskerar att bli lågornas rov. Aidan Merritt trotsar röken och elden och beger sig till puben, men han hinner inte ens börja leta efter det han kommit dit för innan han blir ihjälslagen.

Ungefär samtidigt hittas jackor och andra tillhörigheter nergrävda i torven en bit därifrån. Två och ett halvt år tidigare försvann två turister spårlöst i trakten, kanske kan fyndet äntligen ge en ledtråd till vad som hände paret. Försvann de frivilligt eller blev de mördade? Varför hittades i så fall aldrig några kroppar?

Diane Fry, som numera lämnat E-distriktet och fått en tjänst vid specialenheten för grova brott, tvingas än en gång återvända till Edendale och tampas med trätobrodern Ben Cooper. Hon gör det motvilligt och med sedvanlig brist på charm och medkänsla. Hon och Ben brukar kunna samarbeta men den här gången är det gott om grus i maskineriet.

Samtidigt planerar Ben och fästmön Liz sitt bröllop, Ben mer tankspritt än Liz. Gång på gång talar han om för sig själv att han vore förlorad utan henne, att livet med henne är det enda han önskar, men i läsarens öron skorrar hans bedyrande en aning falskt. Jag har alltid velat ta tag i Ben Cooper och skaka honom hårt, men efter att ha läst den nya romanen, Död och begraven, vet jag inte längre om jag vågar.

Diane Fry, å sin sida, har jag sällan varit så irriterad på som den här gången. Stephen Booth har aldrig varit ute efter att skapa endimensionella och genomtrevliga karaktärer, men ibland kunde jag önska att han var något mer generös med ledtrådarna till deras liv.

Mordgåtan är i vanlig ordning omsorgsfullt paketerad men det är, som alltid, karaktärernas liv som är mest intressant. Och precis som brukligt lämnar Stephen Booth läsaren i sticket i slutet, jag kommer på mig själv med att bräcka upp insidan av den bakre pärmen för att få veta mer.