För det mesta brukar jag räkna Kråkprinsessan som min första roman. Det är inte sant. Den kom ut 2007 men redan 1984 debuterade jag som författare på Setterns förlag, med romanen Och natten är lång och svår. 

Inspirationen till berättelsen om Camilla, Anders, Rickard och de andra fick jag av följande rader på Anders F Rönnbloms platta Ramlösa kvarn:

Det var den där frågan i kommentaren som fick igång mig. Vad finns det mer att säga. Massor!

Jag målade upp ett landskap och klev in i den, lärde känna människorna och tog dem till mig. Settern, med författaren och förläggaren Ingvar Wahlén, tog sig an manuset och såg till att det blev en bok. Jag hade haft kontakt med Ingvar sedan jag var sjutton år och visste att han trodde på mig som författare så det kändes naturligt att han förr eller senare skulle våga satsa. 

Många år senare, när boken sedan länge var borta (det fanns inga digitala filer på den tiden men någonstans i gömmorna ligger originalmanuset kvar) bestämde jag mig för att testa den då alldeles nya tjänsten Vulkan och ge ut boken igen. 

Jag gav den ett annat namn eftersom jag tyckte att originalet var för långt och klumpigt men tog tillbaka det när romanen släpptes som e-bok på Grim förlag. 

Titeln kom till helt slumpmässigt för övrigt: jag hade blivit ombedd av förlaget att komma med ett förslag. På radion spelades den svenska versionen av You’ve got a friend. Anki Hedmark sjöng … och natten, natten är lång och svår … Och där var den. 

Romanen utspelar sig på 1970-talet. Det gör även min senaste roman, Hundra dagar kvar. Det känns nästan som om cirkeln är sluten och kanske är det därför jag bestämt mig för att ta en lång skrivpaus. Kanske finns det inte fler berättelser inom mig? Vi får väl se.