I dag gjorde jag klar inlagan till Kråkprinsessan, med försättsblad och allt. En ordentlig genomläsning återstår, men det avvaktar jag med. I stället tog jag direkt itu med inlagan till Glömskelunden. Jag fixade till mallen, lade upp det antal sidor jag tror att romanen kommer att få och öppnade worddokumentet med den lovande titeln ”Glömskelunden, slutversion”.

Och upptäcker att det är fel slut. När förlaget som gav ut originalutgåvan tagit emot manuset började arbetet med omslaget. Formgivaren läste manuset för att få inspiration och konstaterade att hon inte tyckte att det hände något i slutet.

Jag gick ner till havet och tillbaka igen medan jag funderade. Och gav henne rätt. Och gav henne ett slut som har fått somliga läsare att jubla, andra att hötta med näven mot mig.

Men den version jag var på väg att göra pocket av var alltså den felaktiga. Gulp. Jag svalde ner hjärtat, som hamnat i den berömda halsgropen, och letade efter det mejl jag skickade till förlaget för över tre år sedan.

Jag hittade det. Annars hade jag inte suttit här nu. Arbetet går vidare. Med rätt slut.