Etikettarkiv: redaktör

Manuset på väg till redaktören

Postat av

I dag skrev jag ut manusbunten till den nya romanen och skickade till min redaktör, Joanna. Ingen har läst manuset förut så det var mer än pirrigt att låta det vadderade kuvertet slinka ner i postens inlämningsfack för vidare färd några mil norrut.

Det har varit ett motsträvigt manus ända in i det sista. Mot slutet var det förstås mest annat än orden som lade sig i vägen. Tonern till laserskrivaren tog slut. Bubbelplastpåsen som jag köpte var för liten för manusbunten. Omslagspapperet som jag tänkte ersätta bubbelpåsen med räckte inte till. Det fick bli postens vadderade, färdigfrankerade påse till slut. Nu har jag tillfälligt släppt taget om min berättelse och tänker vara ledig några dagar. Trädgårdsarbete, kanske uppröjning i förrådet, skafferiet, garderober, skåp. Eller bara sitta i en skön fåtölj, läsa och vifta med tårna.

Tills Joanna har läst och skrivit noteringar i marginalen och vi har träffats och diskuterat och jag fått veta vad jag bör göra för att det ska bli en bra roman.

Det sista jag gjorde innan jag skrev ut och skickade var att läsa igenom manuset högt för mig själv. Först då föll de flesta bitar på plats. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa sina manus högt eftersom det är mycket lättare att höra felen än att se dem.

Och nu kan jag även avslöja titeln på min kommande roman. Sorgbägare. Den kommer ut på Grim förlag 29 november då den presenteras på en halländsk bokmässa i stadsbiblioteket i Halmstad.

Omslagsbild har jag hämtat från bildbyrån Shutterstock. Utifrån det ska omslaget byggas.

svartvithöst

Trygghet i redigeringsfasen

Postat av

Det var lite svajigt ett tag, dagarna efter att jag läst igenom första versionen av mitt manus. Nu har jag börjat skriva andra versionen och det svajiga är borta. Inom mig, alltså. Jag älskar den här fasen i romanbygget, det är den allra bästa. En grund att stå på och friheten att bygga ut och förbättra. Jag vet fortfarande inte om det jag skrivit håller, eftersom ingen annan än jag har fått läsa än. Jag behöver några veckor till innan andra versionen är klar och manuset mejlas iväg till min redaktör. Det ska bli oerhört spännande och fruktansvärt nervöst att höra vad hon tycker. Samtidigt som jag har skrivit tillräckligt många romaner för att veta att jag kan få ihop en story från början till slut är jag lika osäker varje gång om det jag skrivit faktiskt håller.

Jag tror att det är bra att känna så. Med högmod kanske man kan komma långt, men jag kör på ödmjukhet eftersom jag mår bättre av det.

Anne-Lie Högberg: Det kommer aldrig mer vara du/Recension

Postat av

9187548070Anne-Lie Högberg: Det kommer aldrig mer vara du (Litet förlag)

När jag började läsa den här romanen, Det kommer aldrig mer vara du, hade jag precis läst ut en bok som jag tyckte väldigt mycket om. Den hade bra språk, fina miljöskildringar, intressant intrig och ett bra driv. Därför insåg jag snabbt att det var orättvist att fortsätta läsa Det kommer aldrig … Jag lade ner den efter tjugo sidor och plockade inte upp den förrän flera veckor senare. Då gick det bättre.

Agnes man Oscar berättar på midsommarafton att han är kär i en annan kvinna. Det blir en uppslitande skilsmässa för Agnes och deras tre barn. Hon byter bostad och jobb och inleder resan mot resten av sitt liv. Snart kommer nya män in i hennes liv – eller åtminstone i närheten av det, för hon är definitivt inte redo att släppa in någon så snabbt.

Det här är en feelgood-roman som tyvärr lämnar mig oberörd och varken roar eller oroar. Den stannar på ytan och vågar sig inte riktigt ner i de smärtdjup som författaren försöker gestalta, inte sällan med hjälp av kallsvett, som förekommer lite för ofta i den första tredjedelen av romanen.

Jag hittar fler upprepningar och till slut börjar jag göra noteringar direkt i boken på alla de brister som en uppmärksam redaktör borde ha sett och eliminerat. Som författare är det inte lätt att själv se sina favorituttryck och rensa bort dem, vilket är anledningen till att förlagen har redaktörer.

Litet förlag andas kvalitet, främst genom sina otroligt snygga omslag, där Det kommer aldrig mer vara du inte är något undantag. Därför är det tråkigt när det blir så här. Ett exempel: i stort sett varenda person i romanen stryker andra över kinden. Om EN person gör det kan det vara ett karaktärsdrag men om alla använder sig av denna ömhetsbetygelse blir det bara en tråkig upprepning. Här finns också många ögon som glittrar och fjärilar som fladdrar. Ibland är det bara ord som upprepas onödigt ofta: sex stycken NER på en enda sida, varav fyra är koncentrerade på tre rader, nog borde redaktören ha strukit åtminstone fyra av dem.

En annan sak som jag funderar över är Agnes ålder. Hon är trettio år men jag tycker att hon beter sig som om hon är betydligt äldre. Och när hon plockar fram ett fotoalbum vid en första dejt undrar jag om det verkligen är vad en trettioårig tjej skulle göra i en sådan situation.

Fast helt igenom negativ är jag inte. Det är en lättläst roman som andas optimism och som jag har förstått är omtyckt av de allra flesta läsare. Med ett lite bättre redaktörsjobb kan nästa roman säkert övertyga även mig.