De senaste tio, femton åren (kanske är det tjugo, tiden går ju så fort när man har roligt) har jag inte tittat på ett enda avsnitt av evighetsserien Melodifestivalen. Jag påstår inte att jag svävar i lycklig okunskap om allt som har med denna ”tävling” att göra, det går inte att undvika tidningarnas rapportering om högt och lågt.

I torsdags ondgjorde jag mig över Charlotte Perrellis skor, som fanns på bild i en kvällstidning. De kostade närmare 40.000 kronor, de var spetsiga åt alla håll och, i mina ögon, fruktansvärt fula. Hennes show lär ha gått loss på miljoner (kanske kvällstidningsöverdrift, vad vet jag) och det är rätt beklämmande att vi håller på med sådant trams när pengarna kunde ha använts till något mycket vettigare.

Men det är ju alltid lätt att sätta sig på sina höga hästar och bli moralens väktare. Strax efter mitt utbrott fick jag syn på en skoannons. Åh, vilka snygga skor! Det hör till saken att jag avskyr skor. Åtminstone är jag fullständigt ointresserad. Jag har ägt ett par pumps, och det är närmare trettio år sedan jag köpte dem. Nu satt jag plötsligt och dreglade över ett par röda skor i en annons.

Kan det ha varit Perrellis draktaggiga skor som inspirerade? Kanske är jag i hemlighet både skofetischist och Melodifestivalfantast. Eller kan bli.

Dagen därpå gick jag till skobutiken och en halvtimme senare kom jag ut med två par snyggskor. Som det kan gå.