Etikettarkiv: Snökupan

Många paket blir det

Postat av

pall

Den senaste tiden har varit fylld av tejprullar, kartonger, bubbelplast och böcker. För en vecka sedan landade en pall böcker (i kartonger, tack och lov) på infarten och jag fick bråttom att lasta in dem i bilen och köra till lagret. Efteråt räknade jag ut att jag hade lyft cirka 1.200 kilo den dagen. Inte så underligt att jag fick träningsvärk i armarna. Varje bok väger fysiskt inte så mycket men innehållet har tyngd och förhoppningen är att många ska vilja läsa Joanna Björkqvists reportagebok Våra älskade orkade inte leva, där hon har intervjuat åtta människor vars nära anhöriga tagit sitt liv. Hon har även pratat med två personer som i sitt yrke möter människor i kris – en präst och en psykoterapeut.

Det är med stolthet och tacksamhet mitt förlag, Grim, ger ut boken, som har release i dag.

Samtidigt har försäljningen av min egen roman Sorgbägare, efter att ha fått utlåtande från BTJ, tagit fart och det har kommit beställningar från biblioteken varje dag i två, tre veckor. Bokrean är också på gång (start 25 februari) och i år har förlaget med fyra böcker, Kråkprinsessan, Glömskelunden, Snökupan och Cayenne – kryddpojken med bett. Jag hade gärna sänkt priset även på Mellan raderna, men tyvärr (eller glädjande?) är den nästan slutsåld, så jag måste ta beslut om jag ska trycka upp ny upplaga eller kanske ge ut boken som storpocket eller standardpocket. I så fall blir det inte förrän lagom till Bokmässan i höst. Det har börjat komma beställningar på de fyra reaböckerna, och sammantaget kan konstateras att tejprullen snart är slut, att jag ska komplettera förpackningsmaterialet med wellpapp och kraftpapper och att armmusklerna även fortsättningsvis får sin dagliga träningsdos även om jag ligger sorgligt efter med besöken till gymmet.

Jag har också en hemlig plan. Det kommer en vecka, inte alltför avlägset, där jag än så länge inte har någonting inbokat och jag tänker försöka hålla det så. Då ska jag försöka sätta mig med min nya roman och försöka komma igång med den. Det är inte utan att jag längtar efter att börja skriva igen.

Men innan dess har jag en del att beta av på listan: uppdatera mitt författarporträtt på Grim förlag, skriva ett par beställda texter, skriva föredrag till författarframträdande i mars, göra e-bok av kommande roman på Grim, utforma ett avtal till kommande utgivning på Grim samt fakturera och bokföra.

Och så hoppas jag att vårens deckarbokflod ska skölja över mig och recensionsböckerna trilla ner i lådan.

Att tackla kritiken

Postat av

Om man är publicerad författare utsätter man sig för risken att få sina böcker mosade och nerspydda. Samtidigt finns möjligheten att få de allra vackraste lovorden över samma böcker.

Jag har aldrig blivit riktigt sågad för någon av mina böcker. Den allra första kom ut för första gången i mitten av 1980-talet och då var det vanligt att böcker av okända författare recenserades i dagstidningar. Det blev nog närmare tjugo recensioner. Några var positiva, andra var neutrala och några mer skeptiska. Men riktigt nersablad blev jag inte.

smiley-300x292Det blev jag inte heller för någon av de kommande böckerna. Lite sval kritik, eller lågt betyg på Boktipset-sajten, är vad jag kunnat hitta. Men i går kväll hittade jag en sajt där Snökupan fick sig en riktig uppkastning. Mannen som läst tyckte att den var fantastiskt löjligt skriven, av någon som vill vara författare men har mer vilja än talang.

 

42-Free-Upset-SmileyFörst log jag lite åt råsopen. Sedan kände jag hur den bet sig fast, på ett helt annat sätt än alla de positiva omdömen boken fått. Hur kommer det sig?

Varför är det lättare att fästa sig vid negativ kritik? Lättare att tro på? När jag får positiv kritik blir jag väldigt glad. En stund. Sedan tänker jag att de säkert säger/skriver så för att vara snälla. Inte kan de mena det? Att det jag skriver skulle vara så bra att det berört dem? Är det inte snarare skrivet av någon som vill vara författare men har mer vilja än talang?

Camilla Läckberg får nästan dagligen utstå vass kritik. Hur tacklar hon det? När den drabbar henne sker det inte precis i det tysta. Leif GW uttryckte något förklenande om hennes språkbehandling och blev det stora tidningsrubriker. Hon svarade med att ge honom en prenumeration på den hästtidning han jämförde hennes språk med. Men nog måste det svida ibland. Trots att hon har miljontals positiva läsare.

Simona Ahrnstedt får också ta emot en del rätt negativa omdömen om sina böcker. Hon lägger ut allt på sin hemsida, vilket jag tycker är starkt. Kanske gör det mindre ont om det negativa kommer fram i ljuset och kan ventileras och vridas på av fler? Påverkar kritiken henne? Ger hon kritikerna rätt? Blir hon förminskad av de vassa orden? Mer än hon lyfts av de positiva?

Jag tycker att negativ kritik kan vara positiv ibland. Om den är väl underbyggd. Då kan det finnas mycket att fundera på, att lära sig av och faktiskt ha stor nytta av. Men en enstaka mening, som den om Snökupan, ger bara en sur eftersmak. På vilket sätt var boken löjligt skriven? Var det för att läsaren inte förstått den och uttryckte sin ilska över det? Blev han ”tvingad” att läsa av någon som rekommenderat den, och när den inte levde upp till förväntningarna blev han förbannad? Jag hade gärna velat ha en förklaring, så jag hade haft något att förhålla mig till. Något jag kanske kunde tänkt på nästa gång jag skriver en roman.

Men samtidigt vet jag att när boken är tryckt och distribuerad är den inte längre min. Då lever den sitt eget liv och det är upp till och var och en att tolka den hur som helst.

Det är inte alltid roligt. I synnerhet om man vill vara författare och har mer vilja än talang.

 

 

Mål för mållösa

Postat av

bloggbildEn dag i februari när jag var ute och gick kom jag på vilket kommersiellt mål jag skulle ha med mitt författarskap. Jag skulle sälja böcker för minst hundra kronor om dagen. Det borde inte vara omöjligt, även om jag är sämre än sämst på att marknadsföra dem och mig. Jag har dessutom satt ett lågt f-pris på samtliga mina böcker, varför det inte blir så många kronor för varje såld bok.

Vid det laget var det ännu en månad kvar innan senaste romanen, Mellan raderna, skulle komma ut, men jag hade redan i början av januari inlett Grim förlags e-bokssatsning (min debutroman Och natten är lång och svår kom som e-bok ett år tidigare) genom att ge ut en första novellsamling om tre noveller (Systrarna Jönsson och två till). Den följdes av ytterligare en samling (Stendöd i Prag och lite till) och därefter var jag redo att ge ut Kråkprinsessan som e-bok. Det var i början av februari och då kom också kommersen igång. Bara ett fåtal köpte boken, men desto fler laddade ner den via bibliotek. Vilken trevlig sysselsättning, att logga in på Elib och kolla försäljningsloggen!

Snart hade jag konverterat även Glömskelunden, Snökupan och Cayenne – kryddpojken med bett till epub-fil, och även producerat en tredje novellsamling, Midsommarnattsdrömmen och ännu mer. När Mellan raderna kom ut, 25 mars, var även e-boksversionen ute till försäljning och utlån.

Så att formulera min ekonomiska målbild var inte helt orealistiskt. För säkerhets skull lade jag även till ett delmål: att inte nolla.

Nu har det gått några månader och jag kan konstatera att jag HAR nollat. Inte bara en dag utan flera. Statistiken ser för tillfället riktigt sorglig ut och för att ytterligare gnugga in salt i mina sår räknade jag ihop hur mycket jag sålt för under de veckor som gått sedan jag formulerade målet.

Det är nitton hela veckor (plus fyra dagar, då jag sammanlagt sålde för 879 kronor) och med ett litet leende inser jag att jag i alla fall är bra på att formulera mål. Under de här nitton veckorna har jag i genomsnitt sålt för 101 kronor om dagen och ligger alltså på plus! Jag är medveten om att det inte behövs mer än ett par veckor till för att jag ska hamna efter i statistiken, men jag valde att kolla just nu, eller hur?

För att vara på den säkra sidan, jag är inte en sådan som vill sätta orealistiska mål utan vill verkligen att de ska vara både möjliga och troliga att uppnå, har jag bestämt att det här målet inte behöver uppnås med en gång utan kan ses långsiktigt.

Så nu är mitt primära mål att inte nolla. Därför: kom igen! Gå in och låna mina e-böcker! (Låna gärna Anna Maria Schymans Skönt förvirrad kvinna samtidigt! Det är Grim förlags första utgivna bok av en annan författare än mig själv. Snart kommer det en till!) Eller köp dem billigt hos någon av nätbokhandlarna! Ni vill väl inte att jag ska gå som en nolla genom livet!