Etikettarkiv: Sorgbägare

Många paket blir det

Postat av

pall

Den senaste tiden har varit fylld av tejprullar, kartonger, bubbelplast och böcker. För en vecka sedan landade en pall böcker (i kartonger, tack och lov) på infarten och jag fick bråttom att lasta in dem i bilen och köra till lagret. Efteråt räknade jag ut att jag hade lyft cirka 1.200 kilo den dagen. Inte så underligt att jag fick träningsvärk i armarna. Varje bok väger fysiskt inte så mycket men innehållet har tyngd och förhoppningen är att många ska vilja läsa Joanna Björkqvists reportagebok Våra älskade orkade inte leva, där hon har intervjuat åtta människor vars nära anhöriga tagit sitt liv. Hon har även pratat med två personer som i sitt yrke möter människor i kris – en präst och en psykoterapeut.

Det är med stolthet och tacksamhet mitt förlag, Grim, ger ut boken, som har release i dag.

Samtidigt har försäljningen av min egen roman Sorgbägare, efter att ha fått utlåtande från BTJ, tagit fart och det har kommit beställningar från biblioteken varje dag i två, tre veckor. Bokrean är också på gång (start 25 februari) och i år har förlaget med fyra böcker, Kråkprinsessan, Glömskelunden, Snökupan och Cayenne – kryddpojken med bett. Jag hade gärna sänkt priset även på Mellan raderna, men tyvärr (eller glädjande?) är den nästan slutsåld, så jag måste ta beslut om jag ska trycka upp ny upplaga eller kanske ge ut boken som storpocket eller standardpocket. I så fall blir det inte förrän lagom till Bokmässan i höst. Det har börjat komma beställningar på de fyra reaböckerna, och sammantaget kan konstateras att tejprullen snart är slut, att jag ska komplettera förpackningsmaterialet med wellpapp och kraftpapper och att armmusklerna även fortsättningsvis får sin dagliga träningsdos även om jag ligger sorgligt efter med besöken till gymmet.

Jag har också en hemlig plan. Det kommer en vecka, inte alltför avlägset, där jag än så länge inte har någonting inbokat och jag tänker försöka hålla det så. Då ska jag försöka sätta mig med min nya roman och försöka komma igång med den. Det är inte utan att jag längtar efter att börja skriva igen.

Men innan dess har jag en del att beta av på listan: uppdatera mitt författarporträtt på Grim förlag, skriva ett par beställda texter, skriva föredrag till författarframträdande i mars, göra e-bok av kommande roman på Grim, utforma ett avtal till kommande utgivning på Grim samt fakturera och bokföra.

Och så hoppas jag att vårens deckarbokflod ska skölja över mig och recensionsböckerna trilla ner i lådan.

Att bli recenserad – eller inte

Postat av

Det här med recensioner, det är inte lätt. Det finns författare som vägrar att läsa recensioner av egna böcker, och det finns författare som besinningslöst googlar i jakten på ALLT som skrivs om ens böcker.

En recension kan lyfta eller sänka en bok. Fast kanske inte så mycket som vi tror, och kanske inte heller så mycket just på litteraturområdet som inom exempelvis teater. I PO Enquists Ett annat liv berättar författaren om Broadwayuppsättningen av Tribadernas natt och om hur föreställningen tvärdog natten efter premiären när den viktigaste recensenten skrev negativt. Det är både fascinerande och skrämmande att en enda person kan hålla den makten i sin hand.

hallandsposten_rec

För en i princip helt okänd författare finns det andra problem än att bli dissad av en inflytelserik kritiker. Det är att bli recenserad överhuvudtaget. Sorgbägare fick en fin recension i Hallandsposten/Hallands Nyheter (två olika tidningar men samma recension, så ser det ut överallt i medie-Sverige nu för tiden) men i övrigt har det varit skralt med tidningsrecensioner. Det kan bero på ointresse från kulturredaktionerna men även på att jag inte skickat boken till några kulturredaktioner. Åtminstone inte till dagstidningar. Och inte till bloggare heller, för den delen. Ändå har jag fått ett par omdömen, skrivna av Monika Häägg och Birgitta Fernström. För det är jag både tacksam och väldigt glad.

I dag fick jag recension från BTJ. Det är inte alla förunnat eftersom BTJ har blivit allt mer restriktiva i sitt urval. Jag skickade med ett kort utdrag ur recensionen i Hallandsposten, vilket kan ha påverkat.

Det positiva med att få ett omdöme av BTJ är att man kommer med i det häfte som skickas ut till biblioteken och ligger till grund för deras beställningar. Om man inte finns med i häftet är det inte givet att biblioteken någonsin får veta att boken finns.

Det är inte tillåtet att citera hela recensionen, något som BTJ nogsamt påpekar. Varför vet jag inte. Därför blir det bara några ord ur Mia Sätterlunds omdöme av Sorgbägare: Det är  en berättelse som griper tag och som man vill följa till slutet.

 

Mycket vatten under broarna

Postat av

Man skulle kunna tro att den halländska bokmässan tog knäcken på mig, för efter den har det varit helt tyst här. Jag har egentligen ingen riktigt bra förklaring till stiltjen, men den har trots allt stört mig så pass att jag bestämde mig för jag under 2015 skulle uppdatera minst två gånger i veckan.

Och nu ser jag att halva januari gått. Det är snart två månader sedan Sorgbägare kom ut. Jag har fått fantastiskt fin respons från massor av läsare. De flesta tycks eniga om att det är min hittills bästa roman, och sådant känns förstås väldigt bra, inte minst med tanke på att det var en bok som verkligen inte skrev sig själv. Sorgbägare var på många sätt ett sorgebarn men allt sådant är glömt nu.

Så här stolt såg Cayenne ut när boken om hans liv just kommit från tryckeriet.

Så här stolt såg Cayenne ut när boken om hans liv just kommit från tryckeriet.

I december, två dagar före jul, tvingades jag åka till veterinären med min älskade katt Cayenne och låta honom somna in. Han hade varit sjuk sedan mitten av oktober men det var inte förrän i början av december som prover visade att hans njurar nästan slutat att fungera. Det var ett tufft men samtidigt självklart beslut att ta. Som djurägare har man ju ansvaret att se till sin väns allra bästa. Julen blev inte den muntraste; alla som haft eller har djur vet hur stor saknaden är när de inte längre finns där.

Redan innan Cayenne kom in i mitt liv hade jag bestämt att han skulle bli min sista katt. Jag står fast vid det beslutet, medan många i vänkretsen tror att jag kommer att få en ny kattkompis så småningom. Vi får väl se. Cayenne blev tolv år.

För att i fortsättningen kunna hålla min plan att blogga ett par gånger i veckan avslutar jag nu och återkommer snart med mer om vad som hänt sedan sist.