Etikettarkiv: Sorgbägare

Höst – dags för nya romanplaner

Postat av

Den här hösten har hittills varit minst sagt fantastisk, åtminstone vädermässigt. Om sommarväder brukar jag ha mycket att säga: så fort det blir varmare än 25 grader klagar jag. Och varje gång värmeböljan är över och jag har fått lagom avstånd till den tänker jag att jag ska vara mer tålmodig nästa gång. Men det är så mycket lättare att älska hösten, när den skimrar som den gjort i år.

Min nya roman, Sorgbägare, går snart till tryck. Provboken höll måttet även om det finns en hel del noteringar och markeringar i marginalen. Det är en av fördelarna med att ha sitt eget förlag, Grim: jag kan ändra i texten även sedan inlagan är satt. Om radfallet påverkas när jag gjort en korrigering formulerar jag om. Jag har full koll på hela processen, fram till det ögonblick jag skickar iväg beställningen till tryckeriet.

Så nu är det dags att gå vidare och planera för nästa roman. Jag vet att jag egentligen skulle satsa hundra procent på marknadsföring av Sorgbägare, men om jag inte har ett pågående romanprojekt dör jag långsamt och det vill jag helst inte.

Min plan sedan tidigare var att plocka upp ett manus som jag skrev för många år sedan och göra om det. Jag läste allt material jag hade i somras och såg fram emot att grotta ner mig i 70-talet. Men mitt i alltsammans bestämde jag mig för att lägga det projektet på is och plocka upp ett annat i stället.

Jag ska skriva en feelgoodroman! Det krävs verkligen utropstecken här, för det här blir min hittills största utmaning som författare, det vet alla som läst en roman av mig. Jag känner att jag, åtminstone för en stund, behöver byta spår. Så nu fyller jag min digitala anteckningsbok med noteringar medan jag njuter av ännu en glimrande höstdag. Och korrläser ytterligare några kapitel i Sorgbägare. Jag är glad att min farhåga om en skrivtom höst kom på skam.

 

Romanens baksida

Postat av

Det finns en baksida på det mesta. Ibland är baksidan lika viktig som framsidan. Så är det med romaner.

Jag ogillar att skriva baksidestexter eftersom det är så svårt. Hur ska jag kunna skriva något kort och inspirerande om en roman som jag kan så mycket om och ändå inte riktigt förmår sammanfatta i några få ord. Vet jag ens vad den handlar om?

Jag hörde en gång en författare (har tyvärr glömt vem) som sade att hon inte visste vad hennes romaner handlade om förrän hon läst recensionerna. Men jag inser att det nog inte duger att lämna en tom baksida för den presumtive läsaren vill trots allt ha någonting att utgå från.

Nu har Sorgbägare skickats till tryckeriet för provtryck, med baksidestexten på plats. Om den lockar till läsning av romanen? Det lär visa sig!

baksidestexten_sorgbägare

Sorgbägare – arbetsprocessen

Postat av

I morgon ska jag börja göra inlagan till Sorgbägare, som kommer ut 29 november och presenteras på Stora bokfesten, en halländsk bokmässa i Stadsbiblioteket i Halmstad. Ett 40-tal författare och förlag kommer att ställa ut, det blir författarframträdanden, workshops och föredrag. Författarförbundets ordförande Gunnar Ardelius kommer också att medverka under dagen.

Men innan dess ska min bok bli klar. Den har lämnat manusstadiet, från larv till puppa och snart kommer det förhoppningsvis ut en vacker fjäril.

Så här gick det till: jag började skriva den 13 november förra året. Då hade jag funderat hit och dit och trodde att jag på ett ungefär visste hur jag skulle skriva och vart det skulle leda.

Jag hade fel. Jag längtade in i skrivbubblan men jag kom aldrig riktigt in i den. Det var en kamp hela vägen. 72 skrivdagar blev det, somliga med bara en halvtimme vid datorn, andra i flera timmar. 6 februari kom titeln, Sorgbägare, till mig och 21 februari var jag klar med det första utkastet. Några dagar senare öppnade jag ett nytt dokument och började skriva om berättelsen, med stöd från utskriften av den första versionen.

Det arbetet blev jag klar med till påsk och då var det dags att för första gången testa manuset på någon annan. Ingen kunde vara hårdare mot det än jag själv, de kommentarer jag skrev i marginalen efter första versionen var inte nådiga.

Joanna Björkqvist, min redaktör, fick ta sig an manusbunten. Hon var inte alls lika hård som jag själv varit, men tillräckligt för att jag skulle fatta att jag hade lång väg kvar innan manuset skulle duga att publicera.

Med hjälp av hennes kommentarer och synpunkter tog jag mig an arbetet. Den här gången skrev jag inte om, jag öppnade befintlig version och gjorde ändringar och tillägg där, mest för att spara tid. Egentligen hade jag föredragit att skriva om allt en gång till men jag tänkte samtidigt att jag då antagligen skulle skriva in nya korrfel, så det fick bli så här.

Därefter fick Joanna manuset igen och nu var det mest positiva kommentarer. Det fanns gott hopp om att Sorgbägare skulle kunna bli en riktigt bra roman. Faktiskt en av de allra bästa jag skrivit.

Jag ändrade efter hennes kommentarer och sedan läste jag själv igenom manuset och gjorde de sista korrigeringarna och finjusteringarna.

Och nu är jag här. Nu är jag redo att göra inlagan.

sorgbägare_framsidaOmslaget, då? Det är i princip klart. Baksidestexten har jag börjat fila på, bollat ett par gånger med Joanna, och jag känner att jag är på rätt väg.

Värst av allt – eller bäst av allt, jag vet inte vilket, är att jag nu mest längtar efter att börja skriva nästa roman. Förhoppningsvis kanske redan i oktober, men mer troligt i november. Detta trots att skrivdagboken talar sitt tydliga språk. Det är TUNGT att skriva. Fruktansvärt tråkigt. Och alldeles underbart.

För övrigt rekommenderar jag verkligen detta att föra skrivdagbok. Jag skrev bara några rader, ibland bara om antalet tecken för dagen, ibland om en scen som var svår eller något jag skulle tänka på till nästa dag. Och ofta, väldigt ofta, om just hur segt det var att skriva. Ändå blev det en bok till slut.