Trängselmånad för boksläpp

IMG_2150

Jag har precis bläddrat igenom Svensk Bokhandels höstnummer och sammanställt listan för vilka böcker jag vill skriva om i höst och jag kan konstatera att september är månaden då jag kommer att få det stressigast. Nästan 70 procent av böckerna (sammanlagt tolv stycken) som jag prickat för kommer ut då. Två släpps i augusti och två i oktober. November och december är uppenbarligen inte gångbara i sammanhanget.

Eftersom jag recenserat för tidningar sedan mitten av 80-talet sitter det där med första recensionsdag djupt rotat i mig men denna magiska dag har fått allt mindre betydelse och böckerna släpps ofta flera veckor i förväg, så när de väl recenseras i tidningarna är det många som hunnit läsa och kanske även blogga.

Litteraturkritik anses inte vara så viktigt längre och tidningarna har dragit ner kraftigt på antal bokrecensioner på kultursidorna. Det är kanske inget uppskattat material men jag tycker absolut att det fyller en viktig funktion så jag är glad så länge jag kan bidra till att de inte helt försvinner.

Semikolon och utropstecken

svb-omslag-16-2013I går landade nya numret av Svensk Bokhandel, en av mina absoluta favorittidningar, i brevlådan. Det hann bli kväll innan jag satte mig med den. I vanlig ordning slukade jag i stort sett varenda text, men den här gången blev jag tvungen att bläddra fram till sidan 27 och allra först läsa intervjun med dokorand Alva Dahl, som fördjupat sig i interpunktion.

Otroligt intressant! Dessa små tecken som kan uttrycka så mycket. Eller bara fungera som en kort paus, två andetag före fortsatt läsning.

Det finns många åsikter om skiljetecken. En del älskar att strö utropstecken omkring sig medan andra vägrar desamma. Några står upp för semikolon, och kanske använder dem lite för mycket och på fel ställen, medan andra anser dem vara pretentiösa.

Alva Dahl, doktoranden, gillar kommatecken, som hon tycker är ödmjuka. Som ett vardagstecken.

Om man kombinerar skiljetecken på olika sätt betyder de helt andra saker än vad de från början gjorde. Ett semikolon och en slutparentes blir en blinkning, ett kolon och versalt d förvandlas till ett gapskratt.

Det sker hela tiden en utveckling av språket. Och av våra skiljetecken och hur vi använder dem. Jag blir glad av att det finns någon som vill tränga djupare in i interpunktionens spännande värld. Det finns väldigt mycket dolt i dessa till synes oansenliga tecken.

 

Alla dessa mejl

Bilden lånad från svb.se

Bilden lånad från svb.se

Trots att jag är okänd och min mejlkonversation inte är överdrivet stor får jag varje dag massor av skräpmejl. Jag raderar dem utan att öppna och läsa.

Ibland har jag varit ytterst nära att radera mejl som inte går att sortera in bland dessa, somliga sådana som jag faktiskt gått och väntat på.

I dag kom ett mejl från en för mig okänd avsändare. Jag läste enkätfråga i ärenderaden och var på väg att radera, eftersom enkäter är det värsta jag vet. Så upptäckte jag att det stod SvB och tvekade. Jag har läst och prenumererat på Svensk Bokhandel i många år eftersom det är en av de absolut bästa tidskrifter jag vet. Om de mejlar mig och vill ha mina synpunkter om något i deras tidning kan jag väl ställa upp, tänkte jag.

Vad de ville var i själva verket att jag skulle medverka i nästa nummer, genom att svara på frågan vad jag läser i sommar och om jag har några speciella läsprojekt.

Nu har jag lovat mig själv att vara lite mer vaksam innan jag raderar mejl. Tänk om jag missat chansen att få vara med i SvB!