Jag har fruktansvärt mycket ogräs i min trädgård. Värst är kvickroten och strandgräset, som tar sig fram och upp överallt. Men kirskål är jag förskonad från. Ett par tre blad har dykt upp här och där men jag har snabbt varit framme och knipsat bort dem, så de har inte fått en chans att etablera sig. Men skam den som ger sig, tänker kirskålen och byter strategi. I dag hittade jag en hel kirskålsfamilj i en del av trädgården som jag inte bryr mig speciellt mycket om. En gång i tiden lade jag trädgårdsavfall där och kallade det kompost. Sedan blev det bara en stor hög, därefter började det växa olika sorters blommor på högen och nu låtsar jag att det är en naturlig kulle. I ena kanten av denna kulle stack kirskålsbladen upp trynet. Jag slet bort dem och vet nu med bestämdhet vart min dagliga trädgårdsrunda i fortsättningen ska förläggas. Kirskålen ska stoppas till varje pris. Kampen mot strandgräs och kvickrot har jag förlorat, men den här kampen tänker jag vinna.