Tänk att Fantomen blev så skakad av att kastas ut från Hallandspostens seriesida några veckor. Det kunde man inte tro. Rask och djärv hjälpte han några ungdomar från att trassla till det för sig, såg till att deras fängslade pappa gick med i KRIS (kriminellas revansch i samhället) innan han begav sig hem till Dödskallegrottan.

Och ut ur Hallandsposten. Reaktionerna lät inte vänta på sig och efter några veckors vånda var han tillbaka. Mer skakad än en av James Bonds dry martinis. På något annat sätt går det inte att tolka hans nuvarande beteende. Plötsligt börjar han fundera på vem som ska ta över trikåerna. Är det Kit eller Heloise? Båda två?

Ut med dem i skogen så får vi se vem som är starkast.

Ska han verkligen dra sig tillbaka? Är han sjuk? Dödligt sårad av ett långsamverkande gift? Eller har han satsat på rätt pensionsbolag och tänker njuta av livet ihop med hustrun? Fortfarande springer han fortare än sina barn, det är väl ett gott mått på om en man börjar bli gammal eller fortfarande är att räkna med.

När Fantomen var nykär i Diana brukade hon dela hans klädintresse och driva omkring i samma sorts trikå som han. Det har man inte sett på länge. Över huvud taget för Diana en tynande tillvaro. Men hon är ständigt lika glad. Hennes man dyker upp efter ett hisnande äventyr, äter en bit stek och sedan dånar det av djungeltrummor och han störtar iväg för att på nytt rädda världen. Och hon, som har kämpat en del för att kunna ta ut kompledigt och träffa sin äventyrlige och rättrådige make, står leende kvar i grottöppningen. Övergiven. Igen. Jag undrar hur de egentligen har det i sitt äktenskap. Kanske gnisslar hon tänder av harm när han går.

Om jag för en stund lyfter blicken från gamle Dragos Fantomenskola blir jag lite fundersam. Jag är en sådan där vanemänniska som aldrig läser serier i andra tidningar än Hallandsposten. Jag minns när Pondus var ny och jag tassade runt honom, mycket misstänksam. Vad var det där för en figur egentligen? Nu är han en helt oumbärlig vän på morgonen. Men Knasen har jag däremot aldrig lärt mig förstå. Är inte det världshistoriens tjatigaste serie? Vad handlar den egentligen om, och varför?

Den näst tjatigaste serien i världen torde vara Hälge. Hur kan någon komma på tanken att göra en serie om älgjakt? Tar den där älgjakten någonsin slut? Och vad sysslar Hälge med då? Vad gör jägarna? Polerar sina vapen, kanske.

Jag säger det rakt ut. Serierna i HP är helt enkelt fruktansvärt mansdominerade. Dagobert slöar på kontoret. (Ibland kysser han Blondie för att hon har lagat god mat till honom.) Fantomen jagar bovar (utom nu när han tvingar sina barn att klättra upp för en lodrät bergvägg). Hälge överlistar en stendum jägare. Den tjocke soldaten hoppar på Knasen och slår honom i smulor. I sjutton olika varianter. Pondus och Jocke diskuterar intima frisyrer. Eller hårdrockare. Eller får på moppo av sina hustrur och flickvänner.

Carpe Diem svävar liksom i sin egen rymd och räknas inte riktigt. Det är mer en filosofisk betraktelse än en regelrätt serie.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta. Kanske att serieläsande är något som mest angår män. Att jag därför är helt fel person att uttala mig. Eller att det uppenbarligen är fullt tillåtet att driva hejdlöst med män. Dumma slöa kontorsslavar, dumma slöa militärer, dumma slöa jägare. Det är inte kul hur länge som helst.

Men att Fantomen bryter ihop för att han hamnar i kylan några veckor gör mig verkligen besviken och min världsbild har rubbats.